Tv-krönika Norge. Inte ett land som jag förknippat med bra tv under min uppväxt. Visst, jag minns att vi skrattade åt Fleksnes. Dock minns jag bara fragment av serien där Fleksnes själv var orimligt arg över något litet. Det är ofta humor när folk är orimligt arga över småsaker.

Vi såg också bröderna Dal (som letade efter professor Drövel). Det var konstigt vill jag minnas och bara det var roligt. (Om man vill minnas så finns det klipp och avsnitt på Youtube.) Det var inte lika konstigt som svenska ”Tårtan” men på nåt konstigt sätt i samma härad.

Sen kom ”Fredriksons fabrik” där Magnus Härenstam var boss. Inte jätteroligt men vi hade fortfarande bara två kanaler så det såg vi också.

Sen kom ingenting och sen kom ingenting och sen kom ”Skam”.

Jag överdriver lite men ungefär så var det.

I år har norrmännen bjudit på två internationella stor-serier: Lyckolandet (NRK/SVT) och Beforegners (HBO Nordic).

Beforeginers utspelar sig i Oslo där det - liksom i flera delar av världen - har börjat dyka upp människor ur det förflutna. Det bubblar till i Oslofjorden och så flyter en vikingatida människa upp. Eller en 1800-talsmänniska. Av någon anledning är det främst dessa tidsåldrar som människorna verkar komma från. Det kallas för att de framvandrar och efter några år är Oslo en stad där folk lever liv från olika tidsåldrar. Med det kommer också intolerans mot framvandrarna. En av de vikingatida framvandrarna utbildar sig till polis och blir den första personen med ”flertemporal bakgrund” i poliskåren. Det är henne och hennes vanliga utmattningsdeprimerade norska kollega man får följa. Serien är inte fantastisk och den innehåller en del historiska småfel men den är annorlunda nog för att vara underhållande. I de första avsnitten är det mycket som ska presenteras så den verkliga berättelsen kan rulla igång. Sevärt är det.

”Lyckolandet” är en helt annan slags serie och har jämförts en del med ”Vår tid är nu”. Det utspelar sig i Stavanger under den period då oljan blir viktig för Norge och man får följa en handfull familjer och karaktärer (norrmän och amerikaner på oljejakt) som alla påverkas av den snabba samhällsutveckling som oljan innebär. Det som är spännande är att karaktärerna är komplexa. Även om man kan tycka om en karaktär så är den inte bara en sak, inte bara snobbig, inte bara snäll, inte bara smart eller bara girig. Själv tycker jag väldigt mycket om ”Anna” som står i centrum och som kommer från en enkel jordbrukarfamilj. Hon är förlovad med sonen i en direktörsfamilj som tycker att Anna passar bättre in i familjen än sonen själv. Hon får jobb som sekreterare i kommunhuset och får på nära håll följa spelet kring oljan. Ibland har hon ett inte så litet finger med i spelet själv, Ibland går det bra ibland mindre bra.

Hela första säsongen finns på SVT play. Den tar sin början 1969 och fortsätter till 1972 då Statoil bildas. En andra säsong är på gång och kommer att utspela sig 1977-1980. Den spelas in i höst och beräknas nå de norska tittarna i början på 2020. Jag hoppas att vi inte behöver vänta mycket längre.