Dramagenrens okrönte kung tillbaka

Mästerdramatikern Hirokazu Koreeda är tillbaka med ett drama från Japans fattigare skikt. Återkomsten är som vanligt djup, reflekterande, berörande och tankeväckande. Som vanligt har regissören en förlåtande blick på människor. En förståelse som känns i manus och bildspråk. Tuffa situationer tvingar människor till olika saker.

Pappa och son är i livsmedelsbutik där de snattar erfaret. De har nästan gjort en ritual av konsten att stjäla. På väg hem ser de en mager, liten flicka som sitter själv i kylan. De tar med henne hem till en stor familj i ett litet hus. Farmor, mamma och moster är alla där. Rikedom i form av egendom finns inte i överflöd men gemenskapen är synlig. Flickan Yuri har föräldrar men de verkar önska att de aldrig fått barn. Familjen som tagit hem henne tyr sig till barnet och även hon vill hellre dela liv med det gänget. Tiden går och intimiteten inom familjen sprids även till Yuri. Koreeda berättar historien om ett gäng lögnare och tjuvar men lyckas samtidigt på ett trovärdigt sätt få dem att framstå som hjältar utan att för den sakens skull glorifiera beteendet. Bakom kärleken mellan familjen döljer sig också djup tragik. En effekt av samhällets begränsningar på de som inte har. Fattigdomens straff i vardagliga relationer.

"Shoplifters" är en stilla arbetande fördjupning i konceptet familj, gemenskap och kontakt. Hjärtskärande, värkande men också värmande tar den sig långsamt in för att sedan fortsätta sin färd dagar efter att du sett den. Om alla i världen kunde vara så toleranta som Hirokazu Koreeda är i sin historieberättande skulle konflikterna bli få.