Information till vÄra lÀsare

Den 31 december 2024 Àr sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebÀr att vÄr sajt inte lÀngre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla vÄra lÀsare för det stöd och engagemang ni har visat genom Ären.

För er som vill fortsÀtta följa nyheter frÄn Norrköping och FinspÄng hÀnvisar vi till NT.se, dÀr ni hittar det senaste frÄn regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

De körde igÄng direkt

De flesta band behöver en timma pÄ sig för att hitta varandra och kÀnna in respons frÄn lokal och public. Inte dessa supertaggade proffs.

Foto: Fotograf saknas!

Musik2019-10-03 12:26

Gitarristen Ulf Wakenius och pianisten Jan Lundgren körde igĂ„ng direkt i full swing med ”Falling in love with love”. Återigen i en absolut fullsatt salong.

Det Àr skillnaden mellan superproffs och glada amatörer. LÀgstanivÄn ligger nÀra toppnivÄn för mÄnga andra. Lekfullt och fantasifullt tÀvlade de med glimten i ögat. Visade varandra pÄ alternativa harmoniska och rytmiska lösningar.

Efter att ha satt ribban, började de med kvĂ€llens uppgift, dvs. att hylla tvĂ„ av jazzens giganter; Duke Ellington och Oscar Peterson. Wakenius, som spelade med Peterson i tio Ă„r, inledde med Oscars egen ”Tranquille”, som lĂ€t mer John Lewis och Modern Jazz Quartet Ă€n Oscar Peterson. BĂ„de Jan och Ulf Ă€r virtuoser pĂ„ sina instrument och nĂ€r Ulf alldeles ensam fortsatte att hylla sĂ„vĂ€l Oscar som sin företrĂ€dare pĂ„ gitarrstolen, Joe Pass, sĂ„ var det knĂ€pptyst i lokalen. ”Cheek to Cheek” och ”AinÂŽt misbehavin®” har aldrig lĂ„tit bĂ€ttre.

Jag tror inte att nĂ„gon i publiken var ledsen för att grabbarna pĂ„ scenen nĂ€stan glömde bort att hylla Duke Ellington, men hur man hanterade ”Take the A-train” uppvĂ€gde det mesta. Lekstuga för jazzproffs med frĂ„gor och svar mellan de fyra. En del musikanter spelar i sin egen vĂ€rld och hoppas publiken hittar godbitarna. Andra gör som dessa fyra giganter; bjuder in publiken att följa med pĂ„ en musikalisk resa, som ingen vet var den ska sluta! Allra minst de sjĂ€lva. Petersons ”Blues for Kelly”, som han tillĂ€gnat sin sjunde hustru, var ett typexempel. Full swing, dĂ€r Hans Backenroths bas pumpar och kompletterar och Kristian Leth vid trummorna inte missar en markering nĂ€r han driver de övriga genom chorus efter chorus.

Efter konserten var jag genomsvettig, och jag lovar, det berodde inte enbart pÄ att syret i lokalen höll pÄ att ta slut. Som en i publiken var jag lika delaktig mentalt som de fyra pÄ scenen!

Text & Foto:

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!