Maken tror inte på det och stuvar in både vinterjacka, kängor och varma tröjor i bilen. Och myggmedel! Första anhalten blir Sundsvall där vi möts av regn och tomma gator. Och amerikanska bilar, inte bara någon enstaka utan flera stycken. De är välskötta och vi noterar att bilintresset verkar vara stort.
Det tar max trettio sekunder på varje ny ort innan vi ser en och jag tänker på en semester på Kuba där det vimlade av gamla femtiotalare, de var dock undantagslöst utrustade med gamla dieselmotorer och ljudet var som på vilken bil som helst. Här mullrar det som det ska.
Till Piteå anländer vi sent på kvällen och bestämmer oss raskt för att stanna ytterligare en natt.
I Haparanda är det tropiskt varmt, restriktionerna har lyfts och hotellets uteservering är öppen till 01.30. Det känns konstigt, nästan exotiskt, så fort man ändå vant sig vid tidig stängning. På en annan pub besväras vi en del av knott och servitrisen berättar att den “knottfångarmaskin” de haft slagits sönder kvällen innan av en frustrerad gäst. Dagen efter uppmanas allmänheten att stanna inne då en man med gevär löpt runt på stan. Kanske var det samma person. En vän kommenterar på facebook att på frågan till en hotellreceptionist om vad det finns att se i staden får de svaret: “äh, här handlar det mest om snus”.
På väg mot Kiruna tvingas vi sakta ner på grund av renar på vägbanan. De gör sig ingen brådska och vi beundrar dem från bilen. Vi anländer på lördagkvällen och det mesta är stängt, men hotellets restaurang är den populäraste i området och vi lyckas få ett bord. Solen bränner fortfarande efter elva på kvällen och det är 31 grader varmt.
Vi besöker kyrkan och förundras över det märkliga tilltaget att den ska flyttas, hur ska det ens gå till? Ingen vet riktigt än. Ståtliga byggnader skjuter i höjden i det som ska bli det nya Kiruna och en kvinna på hotellet berättar att det kan bli tre grader kallare i den dalgång där det nya centrumet ska ligga. Antar att det har stor betydelse i ett område där det redan är kallt och solen inte går upp på mer än tjugo dagar i december. I Gällivare har hotellet takpool och det är lätt att tro att man befinner sig någonstans vid Medelhavet och inte i Lappland. Magiskt!
Efter Kiruna vänder vi hemåt och kan konstatera att Sverige är vackert! Både vinterjackor och myggmedel är oanvända.
Cecilia Lundholm Pålsson