Rätten till sin egen kropp måste få vara en mänsklig rättighet. Åtminstone trodde jag det i alla fall. Men vi har verkligen gått tillbaka i utvecklingen. Världen står i brand på många sätt. Men det faktum att abortfrågan blossat upp i USA i form av den slopade aborträtten är ett levande bevis på det.
Att USA är ett land märkligare än de flesta har jag känt länge. Men ibland känns det som att man lever flera hundra år tillbaka i tiden.
Sammanfattningsvis: abort ska i mångt och mycket vara förbjudet i landet på andra sidan pölen. Många delstater väntas nu införa ett totalförbud efter att man i den högsta domstolen slopat aborträtten.
Detta gäller oavsett om fostret är ett resultat av våldtäkt eller incest, en olycka eller att man ångrat sig. Det är så sjukt.
Inte bara ska barn tvingas in i familjer som inte vill ha dem. Man ska också föda fram barn som kan drabbas av allvarliga sjukdomar till följd av incest.
Man ger beslutanderätten till stater i ett land där den kristna fundamentalismen är överrepresenterad. Donald Trump och Mike Pence är bra exempel på just fundamentalister. Pence uttalade sig efter beslutet och menar att man inte ska slappna av förrän det råder ett totalförbud mot abort i hela landet. Trump i sin tur säger ”Gud fattade beslutet”. Man använder alltså människors tro för att sparka på människor.
Att en kvinna ska behöva leva med ett barn som är resultat av en våldtäkt borde säga sig själv är vara svårt. Jag beundrar de kvinnor som kan det, men jag har full respekt för de som inte kan.
Det där landet går bakåt i tiden. Vi andra går framåt, hjälpligt i alla fall. Åtminstone om man inte tänker på det senaste politiska utspelet om att man ska kemiskt kastrera dömda människor även i Sverige. En het potatis, helt klart, i alla fall om man pratar om rätten till sin egen kropp och vem som ska få bestämma vad över densamme. Frågan i sig lämnar jag okommenterad, men jag är helt ärligt extremt förvånad över att den kommit upp i svensk politik. Det trodde jag nog inte.
Men i USA tar man det alltså längre. Där handlar det inte om skyldiga förövare. Där handlar det om oskyldiga kvinnor. Offer för såväl förövare som den amerikanska statens förmyndarkomplex.
USA ska alltså gås så långt att kvinnor – och för den delen par, då kvinnan inte är ensam om barnet – som förlorar sina barn i missfall kan utredas. Det kan bli så illa att myndigheterna tar ut utdrag från telefoner och annat för att säkerställa att missfallet verkligen är ett sådant. Ett dubbelt slag i magen för den som förlorat sitt barn. För den som kanske längtar och kämpar. För den som nu dessutom riskerar att misstänkas för brott? Vad i hela friden är syftet med det?
För vems skull river man upp aborträtten?
Ja, inte fan är det för barnens skull. Inte för kvinnornas heller.
Protesterna har varit enorma i landet i väst. Naturligtvis. Kvinnliga militärer bränner sina uniformer. På gator och torg skanderas protestvisor. Polisen har fått ingripa med tårgas och enorma resurser för att stävja de upprörda massorna.
Vem ska försörja de oönskade barnen som kommer att lämnas vind för våg? Staten? Knappast. Vi kommer se fler barnhem, fler barn med identitetskriser. Vi kommer se barn som är hemlösa.
Vi kommer att få se allt det som går rakt emot vad vi alla borde sträva efter; Lyckliga och älskade barn som lever i en trygg miljö.
Tänk om. Tänk rätt.