En plan där vi spelar fotboll blir fotbollsplan. En park i en stad blir stadspark. Det lilla s:et i mitten, foge-s:et, fogar samman de två orden till ett. Och trots att det finns mängder av sammansättningar av ord som inte existerar, har vi normalt inga problem att konstruera dem.
En krönika i Folkbladet kan till exempel bli folkbladskrönika. En irriterande långsam bil framför en skulle kunna kallas för en långsamhetsirritation. En trevlig fika på en vanlig måndag kan bli måndagsfika. På samma sätt blir ett frosseri i hallon... inte hallonsfrosseri. Och en lek i vatten blev heller inte vattenslek. Lika naturligt som det känns att slänga in ett s mellan måndag och fika, lika onaturligt känns det att göra det när vi sätter ihop hallon med frosseri. Att använda foge-s:et rätt är en konst vi behärskar – utan att vara medvetna om det.
Svenskan har det lilla foge-s:et för att markera sammansättningen. Tydligt kan tyckas. Så varför utelämnas det ibland? Inte i minst i ord där vi spontant kan känna att de skulle finnas. Personligen klingar tidplan mycket falskt i mina öron. Eller Svenska Fotbollförbundet där avsaknaden av foge-s:et tydligen retar fler än mig. Problemet med Svenska Fotbollförbundet är att det är ett egennamn och eftersom namnbäraren själv bestämt sig för att det ska heta fotbollförbundet utan s, får vi andra snällt acceptera detta. I andra sammansättningar med fotboll- kan vi dock fortsätta med foge-s:en precis som vi vill!
Några beständiga regler kring när foge-s kan användas går inte att ge, däremot kan en del mönster (med flera undantag) skönjas. Kort kan sägas att det historiskt handlar om en genitivändelse, alltså att bordets ben blir bordsben. Däremot saknar till exempel bordtennis foge-s eftersom det här handlar om en typ av tennis. Men fler saker än genitiv spelar in. Det används exempelvis inte om ett ord slutar på vokal, obetonat -el, -er, -en eller -on, som bikupa, fingervante eller hallonfrosseri.
I vissa ord kan vi dessutom finna gamla genitivändelser! Som i barnasinne och tjänsteman.
Möjligheterna för att leka med sammansättningar är med andra ord ofantliga! Vi kan skapa mängder med nya, alldeles utmärkt fungerande ord som inte finns med i någon ordlista. Och det är just detta, sammansättningarna, som gör svenskan så oändlig.