Halkar in pĂ„ Flashback, en outsinlig kĂ€lla till humor, och hittar en person som ber om tips pĂ„ Ă€mnen till en krönika. Hen fĂ„r mest raljerande kommentarer om att mĂ€nniskor som inte vet vad de ska skriva om, borde lĂ„ta bli. Tack för hjĂ€lpen liksom! LĂ€ngst ner skriver dock den som ursprungligen frĂ„gade, att till slut blev det âen skitflummig krönika om bajs, den vart sjukt rolig och uppskattadâ. Det Ă€r ju underbart! Jag kan sĂ€ga att inget av de tips personen fick handlade om just bajs, men tydligen vaknade fantasin till liv i alla fall.
Ja, det Ă€r en sĂ„n gĂ„ng igen â vad tusan ska man egentligen skriva om? Jag tror inte det blir om bajs i alla fall, Ă€ven om det finns mycket att sĂ€ga om det. Eller vĂ€nta förresten, det kanske ska bli just om det, för hur har vi det egentligen med bajsandet i vĂ„r stressiga vardag? Ett av Skugges tips Ă€r ju ocksĂ„ att man ska vĂ„ga tĂ€nja grĂ€nser för vad man skriver om och gĂ„ bananas.
NÄja, sÄ bananas kanske inte detta blir, men hur mÄnga mÀnniskor hinner egentligen gÄ pÄ toaletten pÄ ett vettigt sÀtt under arbetstid? Hur ofta knips det inte igen till ett bÀttre passande tillfÀlle? Och nÀr det bÀttre passande tillfÀllet kommer kanske inte magen alls Àr med pÄ noterna, den har ju fÄtt lÀra sig att bli ignorerad. Inte konstigt att folk har problem. Och nÀr det vÀl kommer ut nÄt, hur mÄnga har koll pÄ hur det egentligen ser ut?
Enligt listor med olika avföringssorter kan det vara allt ifrÄn smal avföring till explosiv, flytande och mörkgrön. Det sÀger tydligen en hel del om hur man egentligen mÄr. NÀr man sen fÄtt svar pÄ det Àr det ju en helt annan frÄga vad man gör med den vetskapen. Stressar ner? AvsÀtter tid i schemat för toalettbesök? Försöker fÄ gÄ pÄ toaletten ensam om man Àr smÄbarnsförÀlder, eller hundÀgare för den delen? Hur mÄnga, oftast mammor, har inte försökt sig pÄ ett toalettbesök dÀr bÄde tvÄÄring och hund intresserat tittat pÄ?
Och varför Àr det sÄ fnissigt med just bajs? KrÀks till exempel Àr inte alls lika roligt och det kommer ju ocksÄ ut ur kroppen.
NÀr barnen var smÄ Àlskade de Doktor Mugg och kapten Kalsipp, det var professor Pruttibrallis och doktor Muggs pruttomobil och Dasspappersplaneten. AlltsÄ bara de orden, de skrattade sÄ de skrek, och Àven vi som lÀste hade rÀtt sÄ roligt ska tillÀggas. Det Àr vÀl sÄ, vi blir aldrig för gamla för kiss- och bajshumor. Och tydligen kan man skriva en krönika om det ocksÄ.