Maskrosor är vackra, säger jag mig. Det tog mig för övrigt lång tid att förstå maskrosor såsom ogräs. Som barn gjorde dom mig glad och somrig. Jag minns att jag vid tillfälle plockade en bukett till pappa. Jag minns det som att han med viss behärskning satte dom i ett glas vatten. Kanske lyckades pappa även få ur sig ett tack. Det är ju tanken som räknas. Tanken ihop med en handling. Handling synliggör tanken.
Möjligen förhåller det sig så att även tankar, av det goda slaget, kan nå fram till andra eller rent av påverka världen men nog är det lite osäkert. Barn har i bästa fall en tilltro till att den handling dom väljer kommer att tas väl emot. Att deras goda avsikter ska synas i handlingen.
Om barnet med en bukett maskrosor blir avvisat med; ”det där är ogräs, släng dom, nej inte här gå ut med dem!”, försvåras koppling mellan tankekänslor och handlingar. Det är ju så viktigt det där med att kunna leda en tanke till en handling, kanske inte den perfekta men ändå något. Har vi tur finns vi i sammanhang där dessa handling tas emot med öppet sinne. Alla har inte tur.
Barn behöver samspelas med, vi behöver se deras försök att visa kärlek och snällhet, vi behöver se deras vädjan om trygghet och vi behöver visa intresse för deras tankar och upplevelser. Vuxna har makten och makt behöver brukas klokt. Barnkonventionen blev lag för att säkra barns rättigheter just för att alla med makt inte med självklarhet också är kloka!
Radion står på och så kommer något som verkligen berör mig. Det berättas om att ett antal skolor och förskolor ska stängas i Norrköping. Personal ska göras delaktig, sägs det och fattas bara annat, föräldrar ska också göras delaktiga. Barnen talas inte om trots att barnkonventionen är lag och att det där med ska göras en barnkonsekvensanalys. Delaktighet behöver ju dessutom skapas före besluten redan är fattade. Delaktighet handlar ju inte bara om att låta berörda säga sitt utan även en ödmjukhet inför att andra kan bidra med betydande perspektiv. Barnkonventionen är tydlig med att om beslutsfattare inte kan tillmötesgå barnen/ barnet så ska det till kompensation.
Barn behöver samspelas med. Den som har makt behöver vara klok. Det kan, i stort och smått, tyckas bekvämt eller till och med kraftfullt att bara besluta över huvudet på alla som berörs men bra blir det inte. Vägen till goda beslut är inte snabb, den är krokig med en massa rastplatser att slå sig ner på. Den som har makt och tror sig veta bäst i allt utan att fråga den som direkt berörs, intressera sig för erfarenheter och forskning inför beslut försöker ta en genväg. Genväg blir ofta senväg fick jag lära mig som barn och att gå helt vilse skulle man akta sig för!
Barn kan plocka maskrosor och ge till någon som barnet hoppas på. Maskrosorna blir både ett tecken på tillgivenhet och en vädjan, ” ta hand om mig tills jag kan själv, lyssna på mig så att jag lär mig att jag betyder något, ge mig en känsla av trygghet i lite skrämmande värld”. Barn kommer att försöka samspela med världen och utifrån förmåga påverka världen eller ge upp. Barn som ger upp blir sjuka eller hamnar i konflikt med vuxenvärlden.
Det grönskar och jag begrundar det någon saknad en gång undrade, ” hur många olika nyanser av grönt finns det egentligen?” Det är så vackert men världen är hotfull. Makt missbrukas, såväl given som tagen makt. I stort och smått rustar vi för att försvara oss och för att straffa dom som hotar oss. Vem orkar tro på fred och allas lika värde när drönare spränger nattens tystnad? Barn föds i olika sammanhang och lär sig förstå världen ur olika snäva perspektiv. Barnen drabbas av vuxnas oförmåga att hitta goda lösningar i stort och smått. Det är en tid att lätt gå vilse i. Vilsna och skadade barn blir inte kloka vuxna.
Lösningarna är inte lätta, vi lever i en komplex värld. Det finns så många nyanser och så många som vet bäst, så många som anser sig veta vems fel allt är. Jag nöjer mig med att bestämt hävda att det inte är barnens fel vilket vi väl borde kunna vara överens om? Om vi sedan går den där krokiga vägen och med jämna mellan rum slår oss ner och funderar på hur vi ska besluta för att det ska bli bra för alla våra barn blir besluten nog mer kloka. Så blåser jag på denna symboliska utblommade maskros och frön får spridas med vinden!