Väl på kudden och täcket över min stolta lekamen så glider min sömn ut på egna äventyr. Men jag då? Jag som är den som ska sövas och få sova mjukt som ett litet barn. Ok, ge dig iväg på egna äventyr och låt mig själv ta hand om mörkret.
Utanför fönstret i den lägenhet, jag för tillfället lånar, lyser reklamskyltar upp tomma vägar och gator. Till vad nytta? Jo, för att visa att ”här finns vi”. Så mycket förstår även jag. Men mitt i natten när det, nästan, bara åker förbi tomma bussar som betjänar kollektivtrafiken? En del vill påskina att blinkande reklamskyltar håller tjuvar borta. Nja, det tror jag inte håller till 100 procent. Javisst hålls upplysta gångstråk många av dessa våldtäktsmän och illmariga personer på behörigt avstånd från tilltänkta offer. Eller icke behörigt avstånd kanske det borde heta?
Vi ser mer och fler av dessa stora rejält upplysta reklamskyltar vid infarterna till städer. Till och med Finspång har ”begåvats” med en sådan. Stora, som långsidan på en ladugård, förmedlar dom allt nyttigt och av värde, i just din infart. Hur störs dom boende mitt emot? Ett ständigt ”blippande” med blandade färger och meddelanden. Tänk att aldrig få uppleva riktigt mörker.
Hur många av oss har någon gång stannat bilen utefter en mindre väg, stängt av motorn, klivit ur och tittat upp mot ett himlavalv fyllt med stjärnor? Jag har gjort det. Rätt snabbt insåg jag att jag var endast som en liten puff från en gråsuggas andetag. Stort och mäktigt. Men samtidigt lite skrämmande. Men sömnen då? Var gömmer den sig när jag som bäst behöver den. Kanske tilldelningen på sömn inte räcker till alla sömnsugna aspiranter. Visst finns det hjälpmedel att tillgå. Tabletter, som ska få oss att slappna av och tillåta sömnen ta över både kropp och själ. Jag har låtit mig smaka på dessa välsignade gåvor. En läkare skrev ut några tabletter som skulle ge mig 8–9 timmars sömn. Tack, snälle goe herrn, tänkte jag.
Så där låg jag en gång för länge sedan i min säng och inväntade klubbslaget som skulle ge mig dessa utlovade sovtimmar. Lite läskigt kändes det att jag utlämnade min kropp till detta experiment. Som vanligt så låg jag där och försökte hitta ingången till drömmarnas rike. Sent om sider så föll jag igenom barriären. Jag hann dock snegla på väckarklockan för att kunna mäta tiden mot läkarens utlovade skönhetssömn. Nu jädrar bar det iväg mot det välsignade mörkret! Knappt en timme senare vaknar jag och är klarvaken och känner mig lurad. Aldrig mer tabletthjälp för att få sova, tack!
Därför funderar jag på dessa stackars människor som tvingas ligga i sovrum med dessa enorma reklamskyltar, blinkandes som discoljus rakt in i sovrummen. Sover dom gott med färgglada väggar runt omkring sig...? Det räcker ju att bli lite hjärnfluffig av alla dessa julbelysningar, som blippar och dirrar på grannars balkonger med mera. Å snart är det vår!