Om ett par veckor skiljer jag mig…
Det är oerhört tungt att det behöver ske, men livet är på det viset.
Saknaden kommer att vara stor och det kommer att påverka mig och min vardag. Det blir liksom aldrig mer som det varit. Att behöva ändra sin inrutade vardag, att inte längre kunna få träffa de som man brukar är oerhört tungt. Jag kommer att ta mig igenom det men saknaden kommer att vara en del av min vardag.
Jag har under den här terminen jobbat som pedagogisk resurs på en skola i Finspång. Det har varit helt underbart att fått lära känna dessa underbara barn och jag har varje dag längtat till dem och mina härliga kollegor. Men snart är det slut med det, min tjänst varar bara till skolan slutar. Åh, vad jag kommer att sakna barnen och mina kollegor. Att arbeta inom skolans värld är ett mycket roligt arbete. Att kunna få lära ut och se lyckan när polletten faller på plats, när man fått någon annan att förstå något de inte trodde att de skulle kunna klara av, känns arbetet så värdefullt. Detta kan jag känna igen både inom skolans värld men även när jag jobbar som gruppträningsinstruktör. I båda fallen krävs att man är pedagogisk och tålmodig. Jag brukar säga till mina deltagare att om de inte förstår så är det mig det beror på, det är ju då jag som inte varit tillräckligt tydlig.
Tillbaka till skolan och den värld jag får njuta av under ett par veckor till. En dag när jag satt och rättade i böcker, kom två elever in till mig. De ställde, så där som bara barn kan, tusen frågor och jag svarade tålmodigt samtidigt som jag försökte hålla koll på det jag rättade. Plötsligt for de iväg, de kom tillbaka och frågade vilken min älsklingsfärg är. Jag svarade blå och de for iväg igen. Efter ett tag kom de tillbaka med en teckning.
Mitt på teckningen med stora färggranna bokstäver står det ANNA!
Runt om är det fullt med hjärtan och stjärnor i alla dess färger, ett hjärta är lite större och det är blått. Här och var runt mitt namn står det även små meningar: ”Du är bäst. Du är jättesnäll! Du är påhitig! Du är jättebra på teknik. Snäll! Vi är glada att du fins! Bästa Anna. Du är jettebra mate fröken. Du är rolig.”
Men det som verkligen förhöjer det de skrivit, är det som står uppe i högra hörnet. Där har de skrivit med svart penna ”men ibland är du sträng”, följt av en smileys och ett hjärta. Utan den meningen hade teckningen varit en bland alla andra, nu blev den värdefull.
Ja, jag är sträng men det är för att jag tycker om ordning och reda, disciplin och bra uppförande. Jag är sträng men med kärlek bakom.
Jag tror de förstått det! Åh, vad jag kommer sakna dem alla.