GO´MORRON!
Jag tänker titt som tätt på morfar. Och nästan varje gång jag rakar mig upplever jag att det är han jag ser framför mig i badrumsspegeln. Jag rakar mig alltid med hyvel. Det gjorde pappa och farfar också.
Men morfar Ture föredrog rakkniv. Det tyckte jag alltid såg vanskligt, ja, rent farligt ut. Inte underligt att han vid raktillfällena ville ha lugn och ro omkring sig för att försäkra sig om att hålla kniven stadigt i handen. Då fick brorsan och jag hålla oss undan och tona ner lekivern och helst också rösten. Även mormor och mamma fick hålla sig på avstånd.
Morfar vässade kniven på en strigel, en läderrem som han fäste i en krok i väggen. Strigeln höll han spänd med vänster hand och kniven drog han fram och tillbaka med högernärven till dess han kände med tummen om kniven var vass nog att användas. Dessa minnen har jag från 1950-talet och början på 60-talet.
Morfar var garveriarbetare på Lundbergs läderfabrik i Valdemarsvik. Jag trivdes ihop med honom. Han var för det mesta trivsam, glad, gemytlig och fängsam och ville gärna göra oförargliga hyss mot oss barn och mot vänner och bekanta som kom och gästade. Lite av en vuxen Emil i Lönneberga. Morfar blev sällan arg. Och hände det att han drog till med starkare ord, så slutade det med väldigt milda eder. Rakningen var ett tillfälle när ansiktet mulnade, ett annat var när jag klev på trösklarna inomhus. Han menade att tröskeln skulle man gå ÖVER, inte gå PÅ och onödigt nöta. För övrigt gillade han naturen och att plocka bär. Jag slog ofta följe med honom till skogen. Bärintresset har jag ärvt efter honom.
Min opraktiska ådra kommer antagligen också från morfar. Snickra med hammare och spik var inte hans bästa gren. Inte min heller. Vi hade inte bara tummen mitt i handen, det var som händerna hade tio tummar och helt saknade övriga fingrar. Ja, du morfar Ture. Jag älskade dig som du var. Bara en gång blev jag lite rädd och arg på dig.
Jag hade som barn en massa vårtor på fingrarna. 52 som mest. Det var inget muntert rekord jag innehade i Valdemarsvik. En sommardag i sommarstugan sa morfar att han skulle "trolla bort" vårtorna, som jag ofta stötte emot med blodvite som resultat. En fläsksvåle kom han med i handen. Den skulle han lägga över vårtorna och mumla en ramsa. Han kom inte så långt, för jag gick ögonen på slidkniven i bakfickan. Jag flydde som en skållad råtta. Jag trodde att han skulle använda kniven på vårtorna, men det försäkrade han både då och många år senare att det inte var tanken. Han råkade bara ha kniven synlig. Morfar fick ingen mera chans att försöka sig på vårtorna.
Några år senare visade jag vårtorna för Svante, min snälle farfar. Han tog mina händer, tittade på vårtorna och sa: "Du ska inte vara ledsen. Innan du slutat skolan har vårtorna försvunnit." Det trodde jag inte heller på. Men farfar fick rätt. På några dagar försvann vårtorna lika kvickt som de kommit. Tack, Svante. Morfar och farfar dog när de var 80 år. Jag har mycket präglats av dem.
Gässen och fiskmåsarna börjar ta över Finspång. Inte nog med att de breder ut sig vid flera sjöar, de intar också Finspångs centrum. Otaliga gäss, kanadagäss antar jag, härskar i Slottsparken. Och härom dagen, när jag åkte på Bergslagsvägen och passerade Bergska skolan, såg jag knappt den gröna fotbollsplanen för alla vita måsar som ockuperade gräsmattan. Behövs det en avskjutning? Ja, jag tycker nog det.
Höga häckar som skymmer sikten vid vägkorsningar och som böjer sig över trottoarer på Östermalm anmärker "Spanarparet" i Finspång på. En av dem säger: "Där fotgängare går ofta och även personer med barnvagnar och rollatorer ska fram måste häckarna ansas och tuktas bättre än vad som görs på Östermalm".
Här är skaran som löste förra ortskluringen, där rätt svar var Ringarum: Margot Persson, Gunilla Nordin, Ingalill Gustavsson, Bröderna Ståhl, Ruth Snabb, Gudrun Bengtsson, Per-Erik Störe, Margaretha Nilsson, Bill Persson, Leif Östberg/Regina Andersson, Monica Cardegård, Gun Burman, Lars-Göran Alvarsson, Per Dahlqvist, Finspång, Göran Wickam, Edit Andersson, Lotorp, Anne-Marie Karlsson, Sonstorp, Hilli och Berth-Arne Maxe, Borggård, Frukostbordsgruppen på Hällestadgården, Gösta Johansson, Hällestad, Yvette och Ronny Ripskog, Katterum, Gösta Hultmark, Ljusfallshammar, Gudrun Holmgren, Grytgöl, Inez Ek, Göran Bergljung, Christina Hertz, Rosemarie Carlsson, Norrköping, Maj Johnson, Jan-Olof Ek, Kolmården, Gun-Britt Holmgren, Linköping, Leif Skeppstedt, Högsjö, Jörgen Gustavsson/Anita Johansson, Katrineholm, Allan Carlsson, Norrtälje.
Berth-Arne Maxe har fixat till juli månads ortskluring som lyder: Mansnamn+hjortdjur+s+höjd. Svarsalternativen är: 0122-171 40, 070-413 14 62 eller ett sms.