GO´MORRON!
Utskälld – igen!
Det är inte alltid lätt att vara människa. Inte ett smack har jag gjort för att förtjäna utskällningen.
I veckan möttes vi, hunden som inte gillar mig och jag. Den blir aggressiv så fort den ser mig. Redan på cirka 50 meters avstånd började den stora jycken att skälla som fasen och slita och dra i kopplet. Kvinnan som rastade hunden hade fullt sjå att hålla den i schack.
Varför det blivit så här har jag inte en blekaste aning om. Av någon anledning vill hunden ge sig i närkamp med mig. Det vill inte jag. Om jycken tycker illa om mig, så kontrar jag med att det är ömsesidigt. Annars har jag inga svårigheter med andra hundar jag möter på motionspromenaderna. Flera av dem har jag till och med blivit god vän med. Men det här exemplaret är och förblir min ovän.
Körkortet borde fara och flyga all världens väg för den bilförare, som kanske inte ens har körkort, vad vet jag, som förra veckoslutet okynneskörde på gång- och cykelvägarna mellan Dunderbacken och Hårstorp. Föraren passade också på att sladda runt på gräsmattor. Det gick alldeles utmärkt att följa bilens färdväg i nysnön. Omdömeslöst är väl det minsta man kan säga om tilltaget.
Tiggarna från Rumänien och Bulgarien, som dagligen sitter utanför de större butikerna och försöker få in några kronor i pappersmuggarna, är inget problem för mig. Jag lägger gärna ett bidrag. Ett problem av sanitärt slag kan det däremot vara, som jag inte tänkt på, men som en affärsanställd påpekat, att tiggarna inte har tillgång till toaletter i närheten. Resultatet blir att de slinker undan och tömmer blåsan på olämpliga ställen och det ger ingen fräsch lukt. På vems axlar vilar den frågan?
Sjöisarna den här tiden är inte att lita på. De är högst vanskliga att beträda. Cirka en tredjedel av Gron är till exempel öppet vatten.
Döm om min förvåning när jag i onsdagsförmiddag, klockan 10.40, såg en mörkklädd man korsa Gron, från Grostorpssidan mot Dunderbacken. Eftersom jag körde bil och det var trafik på Gronvägen kunde jag inte stanna. Strax därefter åkte jag tillbaka samma väg, Ingen man kvar på isen, ingen i någon vak. Han klarade sig uppenbarligen. Men det var våghalsigt och DUMT gjort.
Klartecken har Ulf Folkesson fått för ett kyrkspel i S:ta Maria kyrka i sommar om Risinge-mästaren, vars verkliga namn ingen känner till. Han blev känd för sina takmålningar i Risinge gamla kyrka i början på 1400-talet, för nästan exakt 600 år sedan.
Sensommaren 2014 skrev Uffe Folkesson manus till ett historiskt spel om Risinge-mästaren och arbetet med innertaket och målningarna som utfördes cirka 1410-1415. Spelet ska framföras fyra dagar under vecka 33, 10-16 juli. I ensemblen ingår nio aktörer, företrädesvis personer från Finspång. Den sidan är alltså klar. Däremot skulle Uffe Folkesson bli glad och tacksam om några intresserade kunde anmäla sig för att hjälpa till med bland annat rollspel och klädsömnad av medeltidsdräkter.
De som svarade Motala på senaste kluringen prickade rätt. Och det gjorde följande skara: Helene Karlsson, Carlinge Wisberg, Bill Persson, Gudrun Bengtsson, Johan Sundelius och Anna-Lisa Petersson, Finspång, "Frukostbordsgruppen" på Hällestadgården, Birgitta Nilsson, Sonstorp, Janita Erikson och Göran Wickman, Lotorp, Göran Bergljung, Lasse Persson, Torsten Heimstrand, Britt Johansson och Rosemarie Carlsson, Norrköping, Gun-Britt Holmgren, Linköping, Anita Johansson och Jörgen Gustavsson, Katrineholm, Marcus Langbrandt, Ålberga, och Ulla Malmström, Åtvidaberg.
Nyaste ortskluringen har konstruerats av Birgitta Nilsson och lyder: "Sticker ut+skidtillbehör". Svar lämnas på 0122-171 40, 070-413 14 62 eller ett sms.