Go´morron!
Större delen av januari var hal, slipprig och knagglig på mindre vägar, gång- och cykelvägar och trottoarer.
Det var inte utan att man som fotgängare hade behövt vara ekvilibrist, ett finare ord för balanskonstnär, för att inte sätta sig på ändan, vilket många ändå gjorde under månaden. Man skulle inte bara hålla tungan rätt i mun, utan också se upp och titta ner på samma gång och det är faktiskt inte det lättaste för alla som inte är balanskonstnärer. Hoppas att februari inte blir lika besvärlig.
Förra helgens fågelräkning vid foderborden i landet resulterade i att talgoxen återigen var den vanligaste fågeln. Det kommer inte som en överraskning att talgoxen stod som vinnare. Den är vanligast även vid mina foderautomater. Därefter noterar jag blåmes, pilfink och skata. Skatan är en mästare att hålla korpgluggarna på vid gavel. Den ser allt. När jag lagt ut ost- och brödkanter och andra matrester, hinner jag knappt vända ryggen till och stänga ytterdörren innan skatan är framme och norpar godsakerna.
Några nötväckor, dito gulsparvar och grönfinkar har jag observerat. Men hittills i år inga stjärtmesar, fast Lennart Ax på Ängsvägen på Östermalm ringde och varslade att jag kunde förvänta dem. Han hade en flock hos sig. Även om det bara är en dryg kilometer, fågelvägen alltså, mellan Ängsvägen och Mandelblomsvägen, så landade stjärtmesarna inte hos mig. De hittade kanske vad de behövde på närmare håll...
För tredje vintern ligger den lilla segelbåten vid boj i Skutbosjön, nära den nya gymnasieskolan, Bildningen. Ägaren bryr sig tydligen inte om sin båt. Mycket talar för att segelbåten inte kommer att ligga kvar kommande vinter. För nu har kommunen börjat tröttna.
Sanningen är den att inga båtar ska, alternativt får, ligga vid boj i Skuten. Detta på grund av föroreningarna som finns på sjöns botten. För dagen saknar kommunen medel för att frakta bort båten, det skulle falla på oss skattebetalare om insatsen skulle ske nu, men pengar till kranbil med mera hoppas kommunen kunna trolla fram under året. Kommunen är medveten om (båt)problemet och kommer att agera framöver. Ägaren till segelbåten är känd.
Förre Finspångsbon Per-Arne "Pajen" Jonsson har hört av sig med en liten rapport från Peruibe i Brasilien. Han följer vad som händer i sina forna hemtrakter via Folkbladet på nätet. Han hälsar till dem som minns honom. Det gör till exempel Anna-Lisa Petersson och hennes söner Stig och Leif, barndomskamrater till "Pajen". Via Glimtarna hälsar de så gott.
Runo Lindvall avled tidigare i månaden, några veckor före sin 97-årsdag. Under mina 44 arbetsår i Finspång mötte jag, intervjuade och fattade tycke för många ortsbor. En av de skarpaste profilerna var Runo. Jag har aldrig träffat en person med så brett register, på sportspråk allroundkunnig, som han. Bortsett från spel i olika former var han intresserad och kunnig i det mesta. Politik, samhällsfrågor, litteratur, den svenska visskatten, körsång, målning och idrott stod på hans agenda och då har jag sannolikt glömt en del poster. Glömde gjorde sällan Runo. Han var utrustad med ett fenomenalt minne, som inte minst kom till sin rätt när han var med om att skriva tre böcker om Lotorp, hans uppväxtort. En rad snärtiga insändare i Folkbladet producerade han under flera decennier. Jag kommer att sakna denne hedersman.
Kluringen var tydligen extra klurig senast. Bevis på det är att jag fick in endast tio rätta svar, som alltså var Nävekvarn (kroppsdel där avtal beslutas+viktigt inför baket). De som klarade av det var: Johan Sundelius och Bengt Ljungberg i Finspång, Frukostbordsgruppen på Hällestadsgården, Sim Randmäe, Borggård, Edit Andersson och Janita Eriksson, Lotorp, Henrik Hansson, Hävla, Gun-Britt Holmgren, Linköping, Levve Karlsson, Motala, och Anders Björk i Hägersten.
Den nya ortskluringen lyder "gård+yttra sig" och har skickats in av Per-Åke Andersson i Finspång. Jag nås på 0122-171 40, 070-413 14 62 eller ett sms.