Det årliga uppehållet – från stress och måsten, tider att passa – från en annars hektisk men sömning verklighet, som lämnat utrymme till ett temporärt lugn i en välbehövlig stillhet – har för de flesta nu nått sitt slut.
För en del är nuet en sorg efter den nyligen begravda sommaren och för andra en väntan, en längtan efter hösten som nu står på lut. Knappt märkbart smög sig sommaren fram för att i bara några veckor blända oss med sitt ljusa leende och alldeles nyligen gick den bort. Det gick så, så fort i år att man fick hålla sig i. Aldrig förr har sommaren känts så kort.
Den här sommaren har handlat om att lösa världsproblem vid lägereldar som brunnit hela nätter. Den har handlat om självdistans och om acceptans, att man inte kan förvänta sig att uppnå alla mål man sätter.
Den här sommaren har handlat om att vara på konserter, om att se fyrverkerier explodera mot den kalla himmelen. Om oro som bytts ut mot nyfikenhet och spänning inför vad som kommer sen.
Den här sommaren har handlat om vänner man trott att man faktiskt varit viktig för och värderat oerhört högt. Om ilskan och smärtan sen när den vänskapen plötslig dött.
Den här sommaren har handlat om kryddjärpar, grillade rätter, toast, hemgjorda biffar och skysås. Om roliga planer med vänner som faktiskt gått i lås.
Den här sommaren har handlat om kalkstensbrott, stug-och sjöhäng, mat och drinkar på uteserveringar. Om övergivna hus, go’ glass och roadtrips i varma bilar.
Den här sommaren har handlat om att bry sig, att försöka konversera utan att få något direkt svar tillbaka, om att känna lycka, och att sakna, älska och bli älskad tillbaka.
Den här sommaren har handlat om besvikelse och förtvivlan över fina relationer som fått abrupta och oväntade slut men också om nya vänskaper som då givits chansen att växa och blomma ut.
Den här sommaren har handlat om självständighet, om att flytta till sin allra första och egna lägenhet.
Den här sommaren har handlat om förnekelse för vad man känner. Om tusentals meddelanden i en gruppchatt med sina knäppa, underbara, fina vänner.
Den här sommaren har handlat om att lyssna på samma sång, om och om (igen) och att åka många turer till Ikea och likt förbannat glömma nått varje gång.
Den här sommaren har handlat om festligheter, tjafs om ingenting, att säga saker- som man ångrar sen och om lyckliga ungdomsår som aldrig kommer igen.
Den här sommaren har handlat om att skriksjunga, att vara ledsen, att känna sig hemma, om att sörja. Om nya spännande äventyr som nu har sin början.