Jag har redan börjat planera min 50-års dag. Den infaller om 770 dagar men mycket av det som kommer att hända den dagen är redan planerat och klart. Jag är egentligen inte en sådan person som är förberedd långt innan. Jag jobbar bäst på kort tid under press, men så kommer det nog även bli den här gången. Jag är klar med planeringen nu så här 2 år, 1 månad, 1 vecka, 2 dagar och 12 timmar före dagen D. Men sista veckans dygn kommer jag nog att tillbringa med allt det praktiska som ska förberedas och göras.
När jag började planera min 50-årsdag kom jag in på tankar som, vart har mitt liv tagit vägen egentligen? Har mitt liv blivit som jag tänkt mig? Kan ett liv bli som man tänkt sig? Jag tror att jag även i mitt liv lever bäst som jag gör när jobb ska bli utförda, jag jobbar bäst under press, effektivt liksom. Hur menar jag nu? Jag är själv lite osäker på hur jag menar men jag tror att jag menar att jag vill leva här och nu. Det som har hänt, har hänt och det som kommer att hända, kommer att hända.
I vårt kalla norra land lever många genom sitt yrke. Vi har vår identitet i vårt yrke. Jag har hört talas om en skillnad hur vi presenterar våra liv när vi möter nya människor. Till skillnad från sydeuropeiska länder får vi här uppe i kalla norden, vid möten med nya bekantskaper frågan, ”Vad jobbar du med?” Och samtalet fortsätter därefter utifrån svaret. Vid möten i andra inte så kalla länder blir frågan istället, ”Vad gör du på din fritid?” Jag tänker tillbaka på ett tillfälle i somras när jag satt på passagerarsätet i en ambulans och föraren, säkert för att säga något vänligt till mig, frågade vad jag jobbade med. Frågan kommer jag mycket väl ihåg men vad jag svarade vet jag ärligt talat inte. Jag brukar säga till gubben varje månad att det är så konstigt att jag kan få lön när jag inte har något jobb. Men det har du ju, du jobbar ju hela tiden svarar han då. Ja, det kan hända men om någon ställer frågan till mig vad jag har för yrke, kan jag inte direkt svara. Jag kan berätta allt jag jobbar med, men en fin och gedigen titel har jag inte. Det var just det jag kom att tänka på när jag började fundera på hur mitt liv blivit egentligen. Vad har jag blivit? Ja, inte kan jag stoltsera med en hög befattning med en fin titel, men oj vad jag njuter av mitt liv. Jag har en underbar familj, jobb som gör att jag kan påverka min tid och egentligen så jobbar jag med min fritid, jag har egentligen svårt att skilja på när det är jobb och fritid. Nu ser jag fram mot min födelsedag som redan är planerad men ska genomföras om 18 480 timmar.