Drömmar...
Vi människor drömmer. Goda, oroliga, farliga, amorösa och fantasifulla drömmar. Somliga av oss minns nattens drömmar och försöker förstå ett sammanhang. Andra vaknar lika tomma på upplevelser, likt ofödda barn. Drömforskare, som Jung och Freud, har försökt få oss att se sammanhangen med drömmars betydelse. Kanske har dom rätt och vi finner oss, ännu en gång, i forskares utsagor.
Nu finns det ju något som heter dagdrömmar och dom är lika befriande som efterhängsna. Ofta ”ansätts” vi av dagdrömmar när arbetet känns monotont. Tankeflykt med inslag av en längtan till allt annat än just det som ligger i våra händer, just då. Lite som mikrosömn vid tröttande bilresor, men mer farligt. Kroppen stänger av och släpper fram ett lugn som får verkligheten att stiga åt sidan för ett ögonblick.
I drömmarna bygger vi luftslott och bokstavligt flyger mellan äventyr av obegripliga situationer. Ändå är allting fullt naturligt. Människor, som aldrig ens vet om varandra, umgås som om dom levt ihop i alla tider. Gamla flickvänner dyker upp och skrattar ihop som vore dom syskon. Vi, dom drömmande, fascineras och ser allt ske lite på avstånd. Men ändå fullt ut lika delaktiga.
Somliga drömmar kan komma åter med platser som känns bekanta, men ändå inte. Hus, ”med stora potentialer”, repriseras men blir aldrig färdigbyggda. ”Mitt hus” är en nedlagd ladugård med utsikt över en stilla sjö. Ibland folktomt. Ibland med motorbåtar på sjön. Vägen dit är slingrig genom en vacker skog. Helt plötsligt skall det passeras X antal torp med trädgårdar fulla med allehanda skräp ända upp på förstukvistarna. Öde och folktomt. Men ibland rör sig en sliten nylongardin i ett fönster. Är jag iakttagen eller blåser det genom golv och tak..?
Efter att min far gått bort så drömde min mor ofta att han kom in i hennes drömmar, med en ny segerviss dam vid sin sida. Svartsjuk vaknade hon och var fly förbannad på den nya damen. Även om mor visste att det var en dröm så skrattade hon lite förargat och knöt näven åt fars nya kärlek. Hon hade aldrig varit svartsjuk i hela sitt liv, men åt drömmar knöt hon, om än mjukt, sina händer. Vi kunde skratta åt det över en kopp kaffe och hembakt nötkaka, samtidigt som vi tittade efter drömtydningar i hennes drömbok. Skriven av en engelsman vid namn A. Dream. Haha!!
Men varför får vi mardrömmar? Jag har vaknat med andtäppa och försökt förstå att jag har vaknat. Trots detta hänger sig en stark olustkänsla kvar och ett par glas kallt vatten släcker sakta mardrömmens brännande eld. När jag väl somnat om så tar det inte lång stund innan det intagna vattnet gör sig påmint och så var den nattens sömn som bortkastad...
Sen finns ju dom där drömmarna som troligtvis får oss att le. Till och med i sovande tillstånd. Allt händer! Vi är oemotståndliga inför det motsatta könet, eller samma om vi vill, och allt är möjligt och allt sker. Jösses, vi är lika uppspelta som i filmen Brakfesten (om ni minns). Precis så här ska livet levas. Nu skulle ens partner se en! Ja, eller kanske inte...
Så plötsligt väcks jag av en väckarklocka, en katt, en rivstartande bil, tidningen i brevlådan eller annat oviktigt. Dagen har börjat. Hur enträget jag än försöker så är det stört omöjligt att återvända in i drömmen. Verkligheten ramlar in som ett isblock i jämförelse.
Jaja, en kopp kaffe och några hårda med ost, så startar det verkliga livet åter igång. Men inatt ska banne mig vissa drömmar förhoppningsvis gå i repris...