GO´MORRON!
I tisdags ringde hemtelefonen. Kvinnan i luren kvittrade glad som en lärka. Hon brukar göra det, Mona-Lisa Lindgren, när hon ringer och meddelar att tornseglaren syns i skyn över Dunderbacken i Finspång.
För Mona-Lisa är det varje år en speciell dag när tornseglaren ses för första gången. Hon hade spanat i fyra-fem dagar innan hon i tisdags, 17 maj, tittade upp och såg tre exemplar av den fantastiska flygaren, en ekvilibrist i luften. Det brukar vara tre tornseglare som anländer först till Dunderbacken. Sedan dröjer det tre dagar till en vecka innan ytterligare tornseglare observeras.
Tornseglaren är ett sent vårtecken och ett tidigt sommartecken för Mona-Lisa och hennes grannar på Vesslevägen och Minkvägen. I fjol anlände fågeln 16 maj. Det brukar inte skilja mer än några dagar från år till år. Mona-Lisa har hållit kontroll och fört statistik på tornseglaren sedan decennier tillbaka. Hon är, kort sagt, uppdaterad.
Att det finns bäver i centrala Finspång råder ingen tvekan om. Dock har få sett djuret som trivs i det våta. Kanske var Mona Kohtamäki den första som såg bävern. Det gjorde hon en tidig morgon i slutet på april under sin dagliga morgonrunda. Bävern satt vid gångbron upp mot Nyhem. I efterhand har jag hört att ytterligare ett par Finspångsbor observerat bävern. Sannolikt finns det bäver även i närheten av Lotorp och Yxviken. Bo Harrysson har sett de karaktäristiska märkena av bäverns tänder på några träd.
Miljöförstöring ser jag i branten bakom Finspångs Kanotklubbs nya klubbhus vid Bönern. Drygt 20 vin- och spritbuteljer plus glasburkar har slängts ut på tomten till kanotklubbens tidigare klubbhus. Det är dålig stil att inte kunna ta med sig tomflaskorna efter festandet och lämpa av dem i en av Finspångs många återvinningsstationer.
Nyligen hade korpens gympaseniorer säsongsavslutning. 75 av de styvt 100 som gympat under vintern och våren kom till Missionskyrkan för en samvaro med frågesport och fika och för att visa sin uppskattning av de populära ledarinnorna Sirpa Nyman Ekholm och Berit Larsson. De har lett gympa i Siemens sporthall och Berit har också varit ledare för gymnastiken för rörelsehindrade. När avslutningen skulle avrundas kom chocken. Direkt från gatan stegade en (ö)känd figur in och rev överraskande av en vårvisa, som gjorts av sångaren Olav Gerthel och träffande nog döpts till Vårvisa. Med den hyllades både ledarinnor och gympadeltagare. Förvåningen var stor över figurens underhållning. Sånt här kan nog bara hända i Finspång...
Döva Helené Karlsson har ägnat sig åt japanskt broderi sedan början på 1980-talet. Det är en syssla som kräver tålamod och fingerfärdighet. 13 tavlor har Helené gjort under de dryga 30 åren. Perioden 16 april-11 maj visades tavlorna på Mariagården. Landskap, fåglar och interiörer och exteriörer av hus utgjorde motiven. Helené Karlsson föddes i Norge, flyttade till Sverige 1960 och kom till Finspång 1981, där hon arbetade som fotvårdsterapeut i kommunen. En alltmer försämrad hörsel gjorde att hon blev döv.
Att döma av antalet svar på senaste ortskluringen så var den avsevärt klurigare än den brukar vara. Kom fram till Borlänge (Bor länge) gjorde följande klipska läsare: Rose-Marie Karlsson, Tommy Ståhl och Krister Ståhl i Finspång, Frukostbordsgruppen på Hällestadgården, Gösta Hultmark, Ljusfallshammar, Rosemarie Carlsson, Norrköping, och Gun-Britt Holmgren, Linköping.
Månadens ortskluring kommer från Birgitta Nilsson i Sonstorp och lyder: Pronomen+kjusan. Svar tas emot på 0122-171 40, 070-413 14 62 eller sms:a.