Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Finns minnen som aldrig försvinner

Minnen. Krönikör Anna Ekman Andersson fick starka minnen efter att ha lyssnat på radioprogrammet "Sommarpratarna".

Minnen. Krönikör Anna Ekman Andersson fick starka minnen efter att ha lyssnat på radioprogrammet "Sommarpratarna".

Foto: Hanna Mi Jakobson

LÖRDAGSKRÖNIKA2016-09-17 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Minnet är ett av våra sinnen som har stor betydelse för oss. När minnet sviker oss kan vi få problem, men det finns minnen som aldrig försvinner, minnen som vi omedvetet går och bär på men som vi dagligen använder för att var den person vi är. Jag slog upp ordet minne och fick berättat för mig att ordet betyder ”förmåga att komma ihåg”. ”Med hjälp av minnet har vi förmågan att lagra erfarenheter och göra det möjligt att känna igen och lära. Minnena blir en del av vår person och ger oss också en plats i tidsdimensionen. Med hjälp av minnet kan tänkandet ta itu med de problem som möter oss. ”Minnet är viktigt, men ibland viktigt på olika sätt. Ibland behöver minnet lite hjälp på traven, det kan vara en lukt som gör att vi minns och det kan vara ett ljud som gör att vi minns. I somras upplevde jag känsliga minnen vid ett ljud jag hörde.

Jag hade fått ett tips av en kompis, att lyssna på radions sommarpratare, min första tanke var att så tråkigt ska jag inte ha, det är inget för mig. Men i alla fall, en solig och varm dag i somras, kom jag på det där med sommarpratarna, jag kunde i alla fall ge det ett försök. Sagt och gjort, jag letade fram nämnda program på min Ipad. Jag har inte lyssnat på radions sommarpratare sen jag var tonåring och vi hade sommarstuga i Västervik. Då brukade jag ligga i en hängmatta under ekarnas täta kronor, med kudde under huvudet och en filt över mig. Det var inte kallt, det var bara mysigt. Bredvid mig på gräsmattan stod det en transistorradio, det man då ofta använde för att lyssna på musik med mera. På den tiden när jag varje dag i hängmattan lyssnade på detta program, fick jag först och främst se till att hängmattan var ledig, kudde och filt var på plats och kanske även något gott att äta fanns i närheten, för klockan 13.00 startade programmet, för övrigt samma tid som det fortfarande sänds på. Då kunde man inte som nu lyssna på programmet när som helst, nu kan man ju till och med välja och vraka vem man vill lyssna på, inte bara årets sommarpratare kan man välja utan gå flera år tillbaka. Tillbaka till nutid, sommaren 2016, jag letade upp en sommarpratare jag trodde skulle kunna fånga min uppmärksamhet och startade programmet. Då var det som om jag kastades tillbaka i tiden och jag fick tårar i ögonen, jag blundade för att förstärka mina minnen och tårarna började rinna utmed mina kinder. Det var otroligt starka minnen av härliga känslor som kom mot mig med en enorm kraft. Det var inte programmet i sig som skapade detta, det var signaturmelodin.

Läs mer om