Tack! Det var det det...
Det börjar dra ihop sig mot pensionering. Ännu en examen i livet ska avklaras. Ett yrkesliv ska stängas till. Få ett avslut och leva på minnen. Ingen kommer dock stå med en kvast blommor från närmsta blomsterhandel och önska mig ett fortsatt gott leverne. Är det någon som kommer göra det så är det jag själv. Stå där och titta mig själv i spegeln och säga ; Tack! Det var det det...
Så fort den här resan har gått. Resa förresten... Ett stretande har det varit. Med och motgångar som hos så många andra. Yrkesvalen har bytts några gånger. Somligt har återkommit i ojämna intervaller. Valde jag rätt? Valde yrkena mig? Som en kula i ett flipperspel har det rullat på. Någon gång har det väl utdelats några högre poäng. Men oftast har jag spelat i Korpserien. Bildligt talat.
Jag gick en promenad i Stockholm förra veckan. Jag var turist i min egen uppväxt-stad. Stegen ledde mig runt på gatorna på Östermalm. Skulle jag kunna bo där? Ja, varför inte..?
Fastighetsmäklarna låg tätt som vore dom trattkantareller. En hastig blick på utbudet som visades i fönstren fick mig att inse att jag valt fel yrken i livet för att ens ha råd med en dörrmatta i dessa lägenheter, som var till salu. Jisses!! Priset på en villa i Finspång skulle inte ens räcka till för att få portkoden till vissa portar. Visst kittlade ha-begäret till i magen, det kan jag erkänna. Men mina vinster på Måltipset kändes plötsligt skrattretande. 8–20 miljoner för att få lite tak över huvudet och kunna bajsa på egen toalett. Om än i vacker miljö. Nja...
Skulle jag bli lyckligare? Känna ett saligt lugn i mitt oroliga inre? Får jag spela gammal progg-musik utan att grannarna skickar ner (eller upp) sina betjänter, för att be mig inte spela så starkt. Eller ens ”sån musik”.
För länge sedan, när jag hade snickeri i Stockholm, så gjorde jag lite snickerijobb i en del lägenheter på Östermalm. Atmosfären kittlade. Men mest av allt var jag jämt orolig för att få parkeringsböter... En böteslapp och dagens lilla förtjänst var som bortblåst.
Det rivna gamla Klarakvarteret gjorde jag också bilresor till då och då. Snirkligt styrde jag min VW Pickup in på slitna gårdar. Gårdar som förr var dom boendes gemensamma plats för torrtoaletter, vedupplag med mera. Nu (då) tjänade gården som parkeringsplats för diverse fordon. Småskuttar hade sina verkstäder i gatuplanet. Plåtslagare, bilmeckar och diverse annat. Bilen kom knappt in genom ett smalt valv. Sen snabbt upp till högsta våningen i ett slitet hus. Där satt korgmakare Larsson med fru, i fotogendoften och en tänd vedspis, flätandes stolsitsar med mera.
Fotogen och vedspis!? Jösses, hur gammal är jag egentligen...!
Så långt från tvångsansluten fjärrvärme man kunde komma. Känslan som Astrid Lindgrens skomakare kommer nu över mig. - ” Stäng dörra´ ”! Kylan från trapphuset for in som en isklump och sög värmen ur luften i det varma köket. Med munnen full av ”tränubb” byttes några ord innan det tutades på gården. Nya bilar på ingång och jag stod längst in. Parkeringsbekymmer redan då.
Så..... Östermalm får nog vänta några år till. Tills jag får Färdtjänst och slipper tänka på att hitta en smal ruta att parkera på. Lagligt!