Jag börjar bli äldre, det är ett faktum. Inte minst märker jag det på de som finns runt omkring mig. Mamma och pappa har ju alltid funnits där i mitt liv och ett liv utan dem har jag inte ens vågat tänka på. Men nu är det ett faktum, jag måste fortsätta mitt liv utan bästa mamma. Ett helt nytt liv börjar därmed för mig, tack och lov har jag fortfarande min älskade pappa kvar. Jag ser även på mina avkommor att jag blir äldre, de blir bara fler och fler. Barnen är tre stycken och fler kommer de inte att bli, dock hoppas jag på fler barnbarn, de två jag har idag vill ha kusiner. Något mer som påpekar min stigande ålder, är att min kropps fysik inte är som förr, kroppen klara inte längre samma utmaningar som förut och det har jag mycket svårt att acceptera. Äldre blir vi alla hela tiden men när man uppnår vissa åldrar händer det mer i kroppen än vid andra åldrar. Under vår första tid i livet händer det mycket på kort tid, det händer mycket i vår utveckling. Därefter är det lugnt ett antal år men sen smäller det till och puberteten gör sin entré. För somliga väller den in som en stor våg och tar över personlighet och kropp med våldsam kraft, för andra kommer den bara som en liten bris, den märks knappt.
När väl puberteten lagt sig är det lugnt under många år, men sen helt plötsligt sker något för oss av den kvinnliga delen av befolkningen. Termostaten går sönder… Detta sker vanligtvis när kroppen börjar närma sig ett halvsekel. Det som då sker i kroppen är från person till person lika olika som puberteten. Dock har de här två ”tillstånden” flera likheter och som orsak kan man åberopa hormoner. Min termostat har helt havererat och jag kan utan anledning helt plötsligt börja toksvettas. Jag känner hur jag helt plötsligt blir helt varm från halsen och ner över kroppen, det känns som om det rycker upp ur tröjan. Lika plötsligt som det kom, försvinner det och lämnar min kropp frysande. Det här händer när som helts under dygnet och ibland kan man tro att jag tränat ett tufft pass i sömnen för när jag vaknar ser jag likadan ut som om jag verkligen tränat. Därför går jag aldrig och lägger mig utan att ha en handduk bredvid sängen.
Jag hörde nyligen om en kvinna vars termostat ofta låg precis under kokpunkten och vållade henne stora problem. Hennes man tyckte att hon mest överdrev och att det inte kunde vara så farligt som hon ville påstå att det var. En dag när de satt i bilen tillsammans, immade helt plötsligt fönstren igen. Mannen gapade och tittade på sin fru, varpå hon lite spydigt säger till honom, ”Tror du på mig nu då?”
”Varje ålder har sin tjusning”, men ibland undrar jag om den som sagt det var kvinna…