Det är måndagen den 10 december, 1990 och klockan är 21.40. En liten gosse ser livets första ljus.
Det var för de flesta människor en helt vanlig måndag, men för mig och gubben blev den dagen vändpunkten i våra liv, vi blev föräldrar.
Under sonens första månad satt jag flera gånger och tittade på den lilla krabaten och kände en känsla av oro. Den där lilla som ligger där och sover så sött är vår, det är vi som har ansvar för att han ska känna sig trygg, att han ska få allt det han behöver för att kunna få växa upp och få ett underbart liv. Vilket enormt ansvar som nu lagts på oss, hans föräldrar. Efter honom har vi blivit föräldrar två gånger till, men den där känslan av oro fanns bara vid första barnet. Snart var vi inne i våra roller som föräldrar och när nummer två och nummer tre kom var det ju bara att göra som vi gjort tidigare men utan att vi tänkte på det.
Att prata om barnuppfostran kan vara mycket känsligt, mina barn och andras ungar…
Jag vet att jag har varit en sträng mamma, men jag har alltid varit det med kärlek som avsändare. Jag har förstått min roll som förälder, att lära mina barn vad som rätt och vad som är fel.
Min pappa satte nyligen ord på hur han ser på uppfostran och hur han tänkt när jag och mina bröder växte upp.
Jag kan bara instämma att så har jag känt och det stämmer på pricken in på hur jag tänker om barnuppfostran. En förälder har två viktiga uppgifter, först lära barnet vad som är rätt och fel, sen finnas till och stötta i vårt och torrt genom hela livet. Ja, egentligen räcker det så.
Nu när vi bara har ett barn kvar hemma kan jag ofta längta tillbaka till när de var mindre och jag fick umgås mer med dem.
Förbannade älskade ungar, jag är så stolt över hur de blivit, hur de tar sig an sina liv. Jag har haft och har glädjen att få arbeta tillsammans med dem, grabbarna för ett par år sedan och numera med dottern. Att få umgås med sina barn är en underbar upplevelse, speciellt när de växt upp och tiden för mamma egentligen inte räcker till. Under en tid fick till och med den gamla mamman instruera gruppträning tillsammans med sönerna. Ibland har vi tränat tillsammans allihop och då vill jag att klockan ska stanna så jag kan få förbli i den stunden för alltid.
Nu är det lördagen den 10 december, 2016 och gossen fyller 26 år.
Hipp, hipp, hurra!
Han har själv nu blivit pappa gånger två. Jag vet inte hur han tänker om barnuppfostran men jag tycker att jag märker att även han har anammat vilken filosofi hans morfar och mamma har om barnuppfostran.