För att ha blivit född till kvinna är verkligen inget att gratulera till.
Lägre lön, färre karriärmöjligheter, längre - obetalda - arbetsdagar och mindre makt är väl inte direkt något att hurra för. Dessutom en förväntan, både från sig själv och omgivningen, att fixa det mesta med ett leende, vara till lags, vara snygg, kompetent och effektiv, både på jobbet och som partner/förälder. Vad jag vet innehåller kvinnors dygn också bara tjugofyra timmar.
Ja, internationella kvinnodagen har passerat och Dagens Nyheter uppmärksammar det genom att upplysa om att utvecklingen går framåt, bara så otroligt långsamt. Det är snart hundra år sen kvinnor fick rösträtt och fortfarande har ingen kvinna varit statsminister. Det är 150 år sen det blev olagligt att slå sin fru, vem bryr sig, verkar en del fortfarande tänka. Och bara ynka femtio år sen våldtäkt inom äktenskapet kriminaliserades.
Vid en diskussion med mina sjundeklassare svarade de allra flesta ett rungande ja på om kvinnodagen behövs. Hoppfullt att de är så medvetna, när jag var tretton är jag tyvärr tveksam till om jag visste att den ens fanns.
För visst har det hänt en del. Under mina tonår hade jag flera killkompisar som tyckte att det var helt rättvist fördelat i deras hem. Mamma hade ansvar för allt inomhus och pappa tog hand om det som skulle göras utomhus. Men vänta nu, hur ofta behöver man klippa gräset, tvätta bilen och städa garaget, jämfört med att laga mat, diska, städa, tvätta och ta hand om barnen? Nä, de kunde inte se nåt konstigt med det. Jag hoppas att de tänker annorlunda i dag! Yngre människor gör nog det i alla fall. Det var lite mer jämställt i mitt föräldrahem, pappa lagade ofta mat och städade, men han var också den som jobbade och tjänade pengar - på riktigt. Mamma var kulturarbetare och det hon gjorde fick kanske ses lite mer som en hobby.
På Wikipedia står det att Internationella kvinnodagen kom till för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. I många länder har dagen kvar sin politiska prägel då man fokuserar på kvinnors kamp för lika rättigheter och på den ojämställdhet som råder i samhället. På flera andra håll har den dock mist sin politiska innebörd och istället blivit en dag då män uppmärksammar eller uttrycker sin kärlek till kvinnan, i samma anda som mors dag eller alla hjärtans dag. Låt oss inte förminska denna dag till sånt trams. Det behöver vi inte! Och inget grattis heller!