Det passar så bra för verksamheten och det blir ett festligt inslag på skolavslutningsdagen. Siste juli verkar vara ett datum som många packar ihop kappsäcken och lämnar in.
Eller, kanske inte rent fysiskt då. Lämnar in gör de lagom till midsommar och avnjuter sina sista dagar som anställda med semester.
På min arbetsplats hade vi i år fyra stycken som blev avtackade på skolavslutningsdagen. Två av dem går i förtid, innan de är 65 år och två av dem har jobbat flera år efter sin 65-årsdag.
Att gå i pension är en milstolpe i livet, som länge ligger långt fram i framtiden.
När jag hade min friskvårdsanläggning, AEA Fitness och var fysiskt aktiv alla sju dagar i veckan och där en av mina dagars aktiviteter, räckte för många andra under en hel vecka, sa jag många gånger, ”Ja, jag vet att det är mycket nu, men jag kommer inte att hålla på att träna så här mycket tills jag blir pensionär.”
Då var pensionsåldern, för mig, 30 år längre fram i tiden. 30 år! Det är ju en hel evighet kvar tills det är dags för pension. Det tyckte jag då i alla fall och tror att det är många med mig som passerat ytterligare en milstolpe i livet, 50 årsdagen, kan hålla med om.
Men så fort kroppen fyllt 50 år är det som om pensionen knackar på för att tala om att nu har du bara 15 år kvar tills jag kommer och tar dig.
När jag fyllde 50 år var min kropp inte alls i bra fysisk form, men ingen visste då vad som var fel med mig. Jag och gubben hade en 100-årsfest och då fick vi en present från min äldsta bror och hans fru, anmälan till Kortvasan 30 km, alltså en tredjedel av det riktiga Vasaloppet, med träningsupplägg, support före och under loppet.
Då trodde jag fortfarande att mina problem gick att bota och såg fram emot att få åka detta lopp.
Ett år senare fick jag min diagnos, primärprogressiv multipel skleros. Då stod min framtid klar i text, jag kommer inte att kunna åka någon Kortvasa, min kroppsfunktion kommer inte att bli bättre, endast sämre. Efter min diagnos kom många tankar om framtiden, en framtid som helt har vänts upp och ner. En framtid som jag själv har ansvar för och som endast jag själv kan belastas för.
Jag kommer kanske aldrig att kunna jobba tills jag blir pensionär i den meningen att jag blir det när jag fyller 65 år. Jag är realistisk och har inte tid att tro på att min sjukdom inte kommer försämra mig, då den hela tiden uppvisar tecken på försämring. Jag måste ta vara på det jag kan göra nu och göra det fullt ut, nu. Jag kan inte vänta och säga att det där och det där ska jag göra sen när jag går i pension, för jag vet inte hur mycket min kropp försämras, i vilken takt den blir svagare och svagare. Det enda jag vet är att den blir det.
Tidigare har jag funderat på hur jag kommer att vara när jag är 65 år, kommer jag att vilja gå i pension då, Kommer jag att vara en av dem som bara längtar tills arbetslivet stänger igen sin dörr för mig och jag står utanför, eller kommer jag att ha ett jobb som gör att jag vill fortsätta jobba? Jag har tidigare inte sett vad jag har för jobb när jag är 65 år, då jag alltid har sett fram emot att förnya mig, förändra mig och inte sett några hinder för min utveckling inom arbetslivet. Jag har alltid trott att jag kommer vilja jobba mer än till min 65-årsdag, hoppats att jag har ett jobb som jag inte vill sluta med.
Nu när jag ser de glada nyblivna pensionärerna och hör hur de nu ska njuta av sina ledigheter, kommer mina tankar tillbaka om min egen pensionsavgång, den som jag numera inte själv kan bestämma över.
En av mina kollegor på min arbetsplats som nu gick i pension, kom en dag in till mig med en gåva, en flaska och runt halsen på flaskan hängde en liten lapp. På den lappen stod det så fina ord om hur våra vägar korsats och om vår relation på jobbet. Alla har inte förmånen att gå till jobbet med lätta steg och en förväntan om vad dagen på jobbet kommer att ge.
Om jag ser tillbaka på mitt yrkesliv, är jag tacksam för allt jag gjort, för alla val jag gjort. Om jag inte hade gjort de valen jag gjort skulle jag troligtvis inte ha fått möjlighet att lära känna henne.
Ångra inte dina val, för det kommer ändå inte att förändra historien om ditt liv. Vare sig du ser fram emot pensionen, bävar för att den ska komma eller redan är där, se till att din framtid blir så rik som möjligt. Med rik menar jag inte att det handlar om pengar, det handlar om innehåll och innehåll i ett liv behöver inte betyda mycket pengar.
Anna Ekman Andersson