Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Det här kunde p-vakten ha skött smidigare

GO´MORRON! Glada miner är det åter på åtta seniorkvinnor i Finspång efter ett positivt besked, som innebär att de kan fortsätta att träffas, trivas och väva i en vävnadskurs i ABF:s s regi.

Den lilla gula remsan är ingen syn man vill mötas av vid egna bilen. Vår krönikör Nilsove Magnusson fick dock bita i det sura den här gången.

Den lilla gula remsan är ingen syn man vill mötas av vid egna bilen. Vår krönikör Nilsove Magnusson fick dock bita i det sura den här gången.

Foto: Mostphotos

Finspångs kommun2021-07-10 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Glimtarna

Ovissheten om framtiden fanns förra månaden, då gruppen inte längre kunde husera i den lokal på Kapellvägen som de använt i många år. Men nu går väverskorna mot ljusare tider tack vare nya, större och ljusare lokaler med fönster i gamla Pingstkyrkan. Från Kapellvägen på Östermalm till Finspångs centrum har flyttlasset med vävstolar gått. 16 augusti bearbetas vävstolarna igen av flinka kvinnohänder. 

”Vi är så glada att vi kan fortsätta. Det har varit ett hästjobb att flytta vävstolarna, men vi har fått stor hjälp av anhöriga. Allt verkar så bra, så vi är väldigt nöjda att vi kom in i gamla Pingstkyrkan och att vi fick bra respons från ABF. Det löste sig också ekonomiskt. Vi får en högre avgift, men det hade vi räknat med”, säger Birgitta Nilsson, en i oktetten väverskor, och tillägger att möjligheter finns att bereda plats för nya deltagare.

Sura miner har det varit sedan förra fredagen hos Coop i Finspång efter it-attacken, som slog ut kassasystem över hela Sverige. Minerna blev lite gladare efter att butikerna kunde öppnas på torsdagen, men de miljoner kronor som tappats genom haveriet lär inte ge någon munter framtid. Den snabba digitaliseringen, alltför snabb enligt mig, som införts överallt i samhället visar på bristerna och att säkerheten inte hänger med. Det här var nog inte sista it-attacken misstänker jag, en digitaliseringsmotståndare.  

Nyligen åkte jag på en parkeringsanmärkning i Finspångs centrum och en bot på 400 kronor. Jag får skylla mig själv, jag var inte tillräckligt uppmärksam på skyltarna. Men samtidigt blev jag en smula frågande över tillvägagångssättet. P-vakten, som jag inte såg när jag gick ur bilen, men fick det berättat för mig efteråt, stod en bit ifrån när jag parkerade och var borta från bilen i två-tre minuter. Vakten gick under den tiden fram och placerade böteslappen på bilens vindruta. Om vakten däremot, innan jag lämnat bilen, påpekat att jag stod felparkerad, hade jag givetvis flyttat bilen tre meter på rätt sida av skylten. Är reglerna utformade så att en p-vakt ska kunna följa hur en bilist uppför sig och undvika att hindra en parkeringsförseelse, utan stället vänta på att brottet ske inträffa och då slå till? 

Veckorna innan den förseelsen var jag i Norrköping tidigt en förmiddag och ställde bilen 9.45 där man fick parkera från klockan 10. Jag lämnade inte bilen, klev bara ur. Då kommer en P-vakt i bil, vevar ner rutan och påpekar: ”Du kan inte stå här, det är p-förbud. Men flytta bilen dit bort, sa han och pekade. Där kan du stå jättebra.” En viss skillnad alltså i bemötande än det första exemplet. Vilket tillvägagångssätt skulle du själv som bilförare föredra? Jag vet vilket jag tycker är mest smidigt, mänskligt och sympatiskt. 

Svarta ormar ser jag verkligen inte varje år i Finspång. Förra veckan låg i alla fall ett kolsvart exemplar i motionsspåret vid Gron. Jag kan inte säga om det var en huggorm eller en snok. Jag försökte se snoken på ormen, men hann inte se så mycket av den innan den snabbt ringlade in i vegetationen. Väl hemma slog jag upp i kunskapsverket under huggorm och snok. Båda arterna kan vara svarta, men vad jag kan förstå efter att ha läst texterna, är det huggormen som är mera vanlig i svart än snoken. Men det kunde alltså ha varit en snok jag såg. Eller en huggorm? Svart mamba vet jag däremot förekommer, fast inte i Sverige. 

Prästköp i Finspångs kommun var rätt svar på senaste ortskluringen. Det kom följande skara på: Ruth Snabb, Per Dahlqvist, Rose-Marie Karlsson, Leif Skeppstedt, Birgitta Nilsson, Margot Persson, Sonja Cederlöf, Gunilla Nordin, bröderna Ståhl, Gun Burman, Margaretha Nilsson, Bengt-Arne Palmqvist, Gert Larsson, Birgitta Malm Johansson, Anders Johansson, Monica Gustavsson, Lars-Göran Alvarsson, Bill Persson, Ulf Folkesson, Finspång, Edit Larsson, Lotorp, Lennart Karlsson, Sonstorp, Frukostbordsgruppen på Hällestadgården, Anne Forsshell, Borggård, Lars Jern/Johanna Hjalmarsson, Gösta Johansson (Kattorp), Hällestad, Rosemarie Carlsson, Inez Ek, Göran Bergljung, Christina Hertz, Ulla Eklund, Christina Spännar, Lennart Pehrsson, Bo och Gun Sonelin, Torsten Heimstrand, Norrköping, och Maj Johnson och Jan-Olof Ek i Kolmården. Ulf Folkesson ligger bakom ortskluringen för denna månad: Hår+hus. Svar till 070-413 14 62 eller via sms. 

Nilsove Magnusson