Det blev nästan 60 år i Finspång för Hans och Greta Sandström. Någon vecka efter att den Eskilstunabördige Hans börjat arbeta som gymnastiklärare – gymnastikdirektör som det hette på den tiden – på Samrealskolan så ringde svärmor från Malung och berättade att han hade blivit pappa till en flicka.
”Greta hade åkt hem till sin familj i Malung för att föda barn medan jag skulle ta itu med att installera oss här i Finspång”, berättade Hans när jag hälsade på de båda i deras trevliga och ombonade hem i Uppsala där de bor sedan några år tillbaka. De har sina barn och barnbarn i Stockholm och Uppsala och umgänget blir så klart mycket lättare när avstånden är korta.
”Hotell de Geer var alldeles nybyggt när jag kom till Finspång. En kollega på skolan tyckte att vi skulle gå dit och fira faderskapet med en fin middag. Så blev det. Efter ett tag reste sig en annan gäst i matsalen och pekade på mig och sa att han kände igen mig och att han visste att jag var bra på fotboll”, sa Hans Sandström.
Mannen var från IFK Norrköping. Han berättade för Hans att deras vänsterytter hade skadat sig så att han aldrig skulle kunna spela fotboll mer. Och på stående fot fick Hans frågan om inte han kunde komma och spela för IFK för att ersätta den skadade spelaren; som visade sig vara Åby Ericson.
”Nu hade jag ju kommit till Finspång för att arbeta och jag hade familj så jag tackade nej”, berättade Hans.
Både Greta och Hans är fulla av historier av det här slaget.
När Greta öppnar dörren mot lägenhetens trädgård så kommer den kraftiga katten Ingo in för att kolla upp vem gästen är och att matskålen är orörd.
Även Ingo har en historia. För åtta år sedan kom en familjemedlem körande med bil i Genève – där dottern bor och arbetar från och till – och såg en död katt på vägen. Han stannade för att lägga den döda katten på vägkanten då det hördes ett svagt ”mjau” från katten. Den katten är Ingo.
Mitt samtal med Hans och Greta Sandström skulle kunna användas som en reklamfilm för läraryrket. De möttes i Falun där Greta från Malung studerade på seminariet för småskollärare och där Hans från Eskilstuna gjorde militärtjänst och spelade handboll.
En kväll möttes de båda på en dans, följdes åt därifrån och resten är familjehistoria.
I var sin ända av skolsystemet – Greta med lågstadiebarnen och Hans med gymnasieeleverna – har de bildat, danat och påverkat tusentals barn och ungdomar i Finspång. När vi träffas lyfter Hans på locket på soffa som står i ett av rummen. Soffan är proppfull med skolfoton med omväxlande små söta barn och gängliga gymnasister.
Idrott är en röd tråd i Hans Sandströms liv. Utöver nästan 45 år i idrottsläraryrket har han spelat fotboll mot Holmsund i Västerbotten som i laguppställningen mönstrade fem bröder Nordahl varav tre olympiska mästare från London 1948, sprungit 110 meter häck i samma lopp som världsmästaren Dick Attlesey och varit med som ledare och tolk då FAIK: s brottare tävlade i forna Jugoslavien.
"Handboll var min första sport. Jag var ganska stor och vänsterhänt vilket gör det lätt att göra mål i handboll. GUIF i Eskilstuna drog till sig många ungdomar på 1940-talet", berättade Hans som själv är född 1929.
I Eskilstuna inleddes också Hans Sandströms karriär som journalist.
"Jag hade en moster som hade en skrivmaskin. Efter våra matcher kunde jag låna maskinen och skriva referat för Eskilstunakuriren och Folket. Sedan när jag kom till Finspång fick NT på olika vägar upp ögonen för mig och det blev ett långvarigt samarbete oss emellan", sa Hans Sandström som även har gjort många år som lokalpolitiker för M i Finspång.
När jag ska gå pekade Greta Sandström på en fin liten målning av en fäbod från en utby i Malung som hänger i hallen.
"Barn, fjällkor och katter, det är livets mening", sa hon och log varmt och innerligt.