Jag skriver det direkt. Jag älskar verkligen hundar, är uppväxt med hundar och har varit hundägare i över tolv år. Att inte gå fram och klappa en mötande hund är svårt, självklart är det inte alltid läge. Men oftast slutar det lyckligt för båda parter. Nyligen kom jag försent till ett möte med en företags-vd, bara för att en av hans kollegor hade en hund med sig på jobbet. Det är lätt att fastna och umgås med de fyrbenta kelgrisarna.
Men det är inte alltid det råder full harmoni mellan hundägare, hundar och befolkningen i övrigt.
Som löpare är min känsla att det är fler lösspringande hundar i omlopp nu, än för tio år sedan. Att möta en hund, modell större, på en stig i skogen och inte ens se skymten av en människa ger hyggligt adrenalinpåslag. Reglerna är också något luddiga. På Naturvårdsverkets hemsida står att läsa: "Under tiden 1 mars till 20 augusti måste du hålla din hund under extra stor uppsikt när ni är ute i naturen. Naturvårdsverkets tolkning av lagen är att om en hund ska hindras från att springa lös måste den i de allra flesta fall hållas i koppel. I praktiken får hunden, om den är lös, vara högst någon meter ifrån dig. Du behöver ha sådan kontroll över din hund att det motsvarar ett osynligt koppel".
Inte glasklara regler om du frågar mig. Hur långt är ett osynligt koppel?
För mig blev det extra tydligt när jag kutade intervaller på Borgsmo IP förra sommaren. Jag noterar att en grupp människor kommer in på arenan, efter någon minut har jag en skällande hund i bakhasorna. Inte jättestor, men just då i stunden, tänker jag att snart biter hunden mig i någon av mina redan ömma hälsenor. Jag skriker och viftar på ägarna. Jag tvärnitar, vänder mig om och "säger" något jag inte minns till hunden som ger upp och lommar iväg till sina närmaste. Jag avslutar passet och närmar mig med bestämda steg sällskapet med den löpvilliga hunden. De ber om ursäkt flera, flera gånger och min upprördhet tonar alltmer ut. Till slut leker jag med hunden och kliar den bakom öronen.
Det eventuella "hundproblemet" i Sverige är ändå bara en viskning jämfört med hur det kan se ut utomlands. På den sicilianska landbygden finns det rejält med vildhundar som "jagar" i flock. Då gäller det verkligen att löpformen är god, när rekommendationen från hotellägaren är att alltid ha med sig en påk.