”Våra liv styrs av andras barn”, säger en vän som får ställa in sina julplaner för att han är ung och inte förälder. Som tidigare vikarie inom vården har jag upplevt att kollegor anser sig ha förtur till ledighet under julhelgen, just på grund av att de har barn.
Jag har inga problem med att jobba på julafton. Jag har inte heller jobbat många år i mitt liv, men jag har ändå både sett och hört hur vissa föräldrar tror sig ha rätt till ledighet, exempelvis under jul, för att de har barn hemma. Men sanningen är att ditt barn inte är någon annans skyldighet.
Nej, jag hatar inte barn. Nej, jag har inga egna barn. Och till sist: Fråga mig inte om jag vill ha barn.
Skuldkänslorna kommer när jag får frågan om jag kan jobba jul istället för föräldern. "Är min ledighet verkligen viktig? Tror de att jag inte bryr mig om andra eller att jag är avundsjuk?”
När julschema och semester kommer på tal tar det inte lång tid innan föräldrar hugger tag i kollegor för att byta pass. Helst med någon som inte har lika stora planer, med egna barn. Det är väl okej om vi missar jul?
Nej, det är inte okej. Självklart ska föräldrar fira jul med sina barn, men det är inte lika med att jag ska ställa in min.
Frasen ”du har inga barn – vad ska du göra?” får mig att koka av ilska.
Ska vi i stället se till att ha en god stämning på arbetsplatsen och inte be andra ställa in sina planer? Ha respekt för dina kollegor de kommande ledigheterna, oavsett om de är föräldrar eller inte.