Under ett par decennier har jag haft förmånen att följa och kommentera politiken och samhällsutvecklingen i Finspång. När det gäller politikens och samhällsförvaltningens komplexitet så ansluter jag mig till den tidigare statsministern Göran Perssons skola. När Persson som statsminister var ordförande i EU under första halvåret 2001 så fick han frågor om "hur det kändes" att leda det europeiska rådets arbete och sammanträden där alla EU: s ledande politiker ingick? Frågorna ställdes - outtalat men ändå uppenbart - mot bakgrund av Perssons enkla bakgrund som arbetargrabb från Vingåker och som kommunstyrelsens ordförande i Katrineholm när det begav sig mellan 1985 och 1989.
Då Göran Persson svarade på dessa frågor så framhöll han alltid att det han lärde sig som ordförande i Katrineholms kommunstyrelse är ytterst gångbara kunskaper för honom som ordförande för hela den Europeiska unionen. Och så är det. Politik är svårt och kräver sin kvinna och man. Men det som är svårt i Katrineholm är ungefär samma saker som är svårt i EU. Det är bara skalan som är större i Europa. En kommun består precis som EU av olika geografier, av olika intressen, av olika personer/partier och av samma behov av att jämka sig samman för att komma fram till beslut där både missnöje och tillfredsställelse fördelas så rättvist som möjligt. Det politiska ledarskapets påfrestningar är kort sagt sig lika och utmaningarna i stort sett desamma i Bryssel som i Katrineholm. Eller som i Finspång, Katrineholms grannkommun med ungefär 13 000 färre invånare.
Kommunstyrelsen i Finspång består av 11 ordinarie ledamöter och 11 ersättare. Av protokollet från kommunstyrelsens möte den 7 februari i år framgår att det mellan klockan 13.30 och 17.45, utöver de 21 närvarande politikerna, även fanns 26 tjänstepersoner från kommundirektören Johan Persson och nedåt i rangordningen på plats i mötesrummet Glan på plan 4 i kommunhuset.
Kommunstyrelsen i Finspång är den lokala politikens mest intressanta arena. I stort sett alla av de närvarande politikerna är fritids/deltidspolitiker. Verkligheterna - utöver de partipolitiska verkligheterna - följer därför med kommunstyrelsens ledamöter in i mötesrummet Glan i kommunhuset.
Som kommunstyrelseledamöter får de förhålla sig till samhällets sociala, psykologiska och ekonomiska skiften likaväl som det krävs insikter och förståelse om vad Finspång är för slags kommun.
I protokollet för mötet den 7 februari är det framförallt två ärenden som ger syn för sägen om vad kommunpolitik är för något.
I ett så kallat medborgarförslag önskar en kommuninnevånare "förtydligande med markeringar på gång- och cykelbanor då hon anser att det skett en stor ökning av elcyklar som har snabba hastigheter och att det kan bli många farliga situationer." Kommunstyrelsen avslår förslaget med jordnära argument. Man hänvisar till en Trafikverksrapport där det sägs att en "separerad gång- och cykelväg bör vara minst 4,2 meter för att kunna målas med linjer och markeringar."
Kommunstyrelsen konstaterar emellertid att den största delen av kommunens gång- och cykelvägar "har en gemensam bredd på 2,5 meter. I den befintliga infrastrukturen finns idag inte utrymme för fler separerade gång- och cykelbanor. Men kommunen kommer vid nya detaljplaner ha dom nya måtten enligt Trafikverket i åtanke."
Alla som sett cykel- och gångtrafiken i Stockholm vid rusningstid tror jag förstår det där med minst 4, 2 meters bredd på gång- och cykelvägar. I huvudstaden är det ofta förenat med livsfara att ta ett steg ut i cykelfilen när tusentals jäktade cyklister är på väg till och från sina arbetsplatser. Finspång är en annan slags kommun. Visst finns det många som cyklar och går i Finspångs tätort. Men att lägga pengar på bredare gång/cykelvägar är generellt sett en tokig prioritering. Inse och gläds istället över att Finspång är en kommun där ett vänligt pling från cyklisten är tillräckligt för att kunna få fri väg framåt.
Det andra ärendet i kommunstyrelsens protokoll jag tänker på handlar om avgiftsökningar och serviceneddragningar i den kommunala färdtjänsten. Resor efter klockan 20 00 på kvällen tas bort. Helgresor ska beställas senast på fredagen före helgen. Avgiftshöjningarna ska ge ökade kommunintäkter på 50 000 kronor per år. Det kanske är rimligt? Jag är tveksam. Ensamma äldre och sjuka människor utan bil i bekantskapskretsen bör inte sättas på pottkanten vare sig i EU eller i Finspång.