Platsen speglade Sverige "socialt, ekonomiskt och kulturellt"; det hävdade i vart fall författarna till boken "A bit of Sweden" som 1968 gavs ut av förlaget Gullersproduktion AB i Stockholm. Vi talar förstås om Finspång. Eller rättare sagt om Finspångs köping som året 1968 hade tre år kvar innan sammanslagningen till Finspångs kommun 1971. Samma år slog även grannkommunerna Hävla och Hällestad igen sina böcker och förenades med den gamla köpingen i den nya kommunen Finspång.
Kåwe Gullers och hans son Peter Gullers står för bilderna i den nätta lilla boken om Finspång, en del av Sverige. För texterna ansvarar näringslivsjournalisten Robert Rock. Hur det kom sig att Sveriges mest berömde fotograf gjorde en bok om just Finspång; det vet jag inte riktigt. Han gjorde utställningar om Sverige på temat "A bit of Sweden" som visades i flera stora världsstäder. Boken om Finspång kan ha varit ett beställt uppdrag från Finspångs köping och/eller industrier. Öppenheten om sådana förhållanden var inte så utvecklad 1968 och att det inte framkommer i boken behöver således inte betyda att det inte var på det viset. Det borde i så fall finnas fler liknande böcker om andra orter som också är "a bit of Sweden." Utan att ha dammsugit nätet så kan jag säga att Gullers gjorde många böcker om Sverige och om den svenska geografin och industrin; men troligen inte på a bit of Sweden-temat. Så kanske var det helt enkelt så att far och son Gullers tillsammans med journalisten Robert Rock hade kommit fram till att Sveriges tredje största köping Finspång var en bit av landet som bäst speglade Sverige "kulturellt, socialt och ekonomiskt"? Vilket inte är helt otänkbart. Finspång var modernt, industriellt, tekniskt och rationellt redan då.
Redan i den första bildsidan knyts Finspångs rika historia ihop med den tekniskt avancerade och rika nutiden. Jag citerar ur bildtexten: "In över den De Geerska slottsparkens lusthus - krönt av Tobias Sergels medaljong över den vackra Aurora - sveper fyra plan typ Draken. Planen är byggda av SAAB i det närbelägna Linköping. I maskinerna ingår lättmetall från Svenska Metallverkens Finspångsverk och andra vitala komponenter från STAL-LAVAL."
Det är en tjusig bild. Det gula lusthuset, de mäktigt gröna träden, den blå himlen och de fyra Drakenplanen formligen lyser av framgång byggd på historia.
Ett textkapitel med rubriken "Berättelsen om Finspång" inleder boken. Andan i texten understryks av en bild på en nyförlöst mor som ligger i en säng på Finspångs lasaretts BB-avdelning tillsammans med sitt barn. Hon har barnet på vänsterarmen och i högerhanden håller hon en vit Kobratelefon; antagligen underrättar hon sin make om att han nu har blivit far. Bildtexten lyder: "Den sociala servicen är hög i Sverige. På lasarettets BB-avdelning föds ett barn om dagen och där kan alla nyblivna mödrar omedelbart efter förlossningen själva informera sina anhöriga om den lyckliga tilldragelsen."
I kapitlet "Berättelsen om Finspång" redogörs för köpingens ekonomiska underlag. De två storindustrierna Metallverken och STAL-LAVAL betalar ut cirka 50 miljoner kronor vardera i lön per år. De cirka etthundra till antalet småindustrierna i köpingen bidrar med ytterligare 50 miljoner kronor i löneutbetalningar. Det var väldigt mycket pengar på den tiden. Köpingen tog in lite drygt tolv kronor i skatt vilket under budgetåret gav inkomster på 17, 5 miljoner kronor. Själva förvaltningen av kommunen - som hade 300 personer anställda - var beräknad att kosta 1, 4 miljoner kronor 1968. Jämförelsevis hade Metallverken och STAL-LAVAL (idag Gränges och Siemens) ungefär 2000 anställda i respektive företag. Idag cirka 50 år senare är Finspångs kommun och Siemens ungefär lika stora i medarbetare räknat. Siemens/STAL-LAVAL har ökat med några hundra medarbetare sedan 1968 medan kommunens verksamhet har fördubblats flera gånger om: 300 medarbetare har vuxit till cirka 2 400.
I inledningskapitlet konstateras att "Det finns överhuvudtaget ingen slum och ingen egentlig fattigdom i detta "Bit of Sweden" som i sin ekonomiska utveckling och struktur företer så många för landet i sin helhet typiska drag." I nästa krönika återvänder jag till dessa "typiska drag" och anda godbitar från boken om Finspång från 1968. Inledningskapitlets slutord är: "Allt tyder på att expansionen kommer att fortsätta".