Det är myndigheten statliga Boverket som visar barometern på sin hemsida. Boverket granskar hur människor med olika inkomster bor i Sveriges alla kommuner. Ju fler med höga och låga inkomster som bor i samma stadsdel/område; desto lägre segregation.
Utan att gå in på alla detaljer i undersökningen så landar Finspång på 25 procent i Boverkets ojämlikhetsindex. Indexet ska tydas på det viset att en kommun som har 0 procent också har 0 segregation. Vilket betyder att människor med de lägsta och högsta inkomsterna bor i samma områden. Kommuner med 100 procent har det omvänt; där är boendet helt styrt av medborgarnas inkomster.
Boverket delar in befolkningen i fem olika inkomstgrupper och i fem olika boendeområdesgrupper. Att Finspång hamnar på 25 procent betyder i den här undersökningen att 25 procent av de med lägsta inkomst i kommunen behöver byta bostadsområde för att det ska motsvara hur de med högsta inkomst i kommunen är bosatta. 25 procent är en relativt låg siffra. Finspång har, enligt Boverket, inga områden med stora socioekonomiska utmaningar och inga områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar.
Om vi jämför med Mjölby; en kommun med drygt 7000 fler innevånare än Finspång (2021) så visar det sig att Mjölby landar på 33 procent i Boverkets ojämlikhetsindex. Vilket i allt väsentligt beror på att det i Mjölby finns ett område där människor med mycket goda socioekonomiska förutsättningar bor. I det området bor 6, 7 procent av befolkningen.
Städerna Linköping och Norrköping är betydligt mer ojämlikt bostadssegregerade än Finspång enligt Boverket. I Linköping krävs att 47 procent av de med lägst inkomst flyttar till andra områden för att de ska bli integrerade på samma sätt som de med högst inkomst. I Norrköping behöver 48 procent av låginkomsttagarna göra liknande bostadskarriärer för att pressa tillbaka boendesegregationen ner till noll. Vilket nog aldrig kommer att ske.
Finspångs styrka i Boverkets sätt att mäta verkligheten är att nästan hälften av befolkningen bor i socioekonomiskt blandade områden. I den lilla kommunen Valdemarsvik med endast lite drygt 7000 innevånare bor nästan 80 procent av befolkningen i socioekonomiskt blandade områden. Vilket gör att Valdemarsvik kommer väl ut i Boverkets ojämlikhetsindex: i Valdemarsvik krävs att 21 procent av de med lägsta inkomster flyttar till andra och bättre områden för att segregationen ska bli närmast obefintlig.
Man ska komma ihåg att Boverkets modell är väldigt teoretisk och endast bör ses som ett diskussionsinlägg; som ett sätt av många att mäta verkligheterna på. Men det finns flera intressanta uppgifter i ojämlikhetsindexet. En viktig sak är hur befolkningen är indelad åldersmässigt. Här ligger Finspång ganska bra till. I Valdemarsvik är 32, 4 procent av befolkningen 65 år eller äldre och 24 procent av innevånarna ingår i den del av befolkningen som har lägst inkomster. Motsvarande siffror i Finspång är 24, 9 procent 65 plussare och 22 procent låginkomsttagare. Och för att jämföra med den betydligt större kommunen Norrköping så utgör de över 65 års ålder 19,4 procent medan låginkomsttagarnas andel är 23 procent. Av de kommuner jag kollat igenom har nog Linköping den jämnaste fördelningen av innevånare i olika inkomstgrupper. Där finns runt 20 procent i varje inkomstgrupp. Framförallt har Linköping 20 procent i den högsta inkomstgruppen. I Norrköping är andelen i den inkomstgruppen endast 15 procent. Valdemarsvik når upp till 12 procent höginkomsttagare; Finspång har 14 procent.
Att mäta ojämlikhet på det här sättet är alltid vanskligt. Hög jämlikhet i ekonomiska termer kan ju faktiskt bero på en allmänt spridd fattigdom; lika för de flesta. Men med detta väl sagt så är det givetvis en klar fördel för Finspång att en så pass stor del av befolkningen bor i socioekonomiskt blandade områden och att - i jämförelse med bland annat Valdemarsvik - befolkningen över 65 års ålder inte är bedövande stor.
I Östergötlands minsta kommun Ydre med cirka 3600 innevånare hamnar ojämlikhetsindexet på 23 procent. Ydre matchar inte alls Finspångs andel av befolkningen som bor i blandade områden och drygt 31 procent av innevånarna är över 65 år. Finspång hävdar sig kort sagt väl både visavi små och stora kommuner. Finspång behöver dock betydligt fler höginkomsttagare för att få sprutt på skattekraften och efterfrågan på bostäder. Vilket alls inte är någon utopisk önskan och vision.