Det luktar avgaser, nyrostade majskolvar och marijuana i en salig blandning. Min make Conny, vår vän Francis och jag tränger oss fram mot bussen som ska ta oss till Kumasi, för vidare resa mot Mpong och Nsuta där vi har vårt ”skolprojekt”. Höga röster mellan två personer hörs bredvid mig.
Plötsligt går bråket över i handgemäng. Det är för trångt för att jag ska hinna hoppa undan. Pang, så får jag en smäll rakt i skallen. Det är ingen fara med mig, men de båda blir förskräckta och ”sorry” haglar över mig. Den ena piper iväg som en vessla och försvinner i folkmängden. ”Rätt coolt ändå” tänker jag ”att ha stoppat ett slagsmål i Afrika”.
Vi swishar förbi palmodlingar, en vallpojke och hans magra kor med långa smala horn, genom djungeln och ett kraftigt regn så att bussen måste köra sakta, norr ut mot bergen. Det är regnperiod och Ghana blommar i rött, gult och grönt. ”Sin flaggas färger” tänker jag, fast Francis säger att de står för blod, guld och liv.
Det hinner bli svarta natten innan taxin, som tar oss sista biten, svänger in framför det lilla huset där Abena och Amoako tar emot oss med öppna famnen. Här ska vi bo och äta Abenas välsmakande mat under våra dagar i Nsuta. Vi hälsar på hos byhövdingen och hos 86-åriga Mama Mary som vi hyrde ett rum av för 13 år sedan när vi volontärjobbade på skolan här. Vi har inte kunnat glömma eller vända skolan ryggen under åren som gått.
Vi har gjort en insamling för att kunna bygga toaletter till skolan. Nu står byggnaden färdig, med tre toaletter för pojkar och tre för flickor. Nergrävda rör leder vattnet från floden så att det går att spola och barnen kan tvätta sina händer efter besöket.
Under byggnaden finns en djupgrävd behållare som ska tömmas ett par gånger per år och användas till gödsel. Tidigare har det varit en sanitär olägenhet när barnen och personalen gjort sina behov bakom en plankstump. Tack vare de nya fräscha toaletterna kommer alla att kunna hålla sig mer friska och kunna tillgodogöra sig skolundervisningen bättre.
Jag tänker att vi har hjälpt till en liten, liten smula, med hjälp av Francis på plats och med flera av er finspångare, på den strävsamma men nödvändiga vägen att uppfylla FN:s globala mål om en bättre värld, en värld utan fattigdom och med rätt till utbildning för alla. Så stort tack till alla som peppat oss och på olika sätt hjälpt oss att slutföra ”toalettprojektet”.