LÖRDAGSKRÖNIKA
Vem bryr sig egentligen om en liten krönika som inte handlar om något väsentligt eller av värde. Några ord som försvinner lika fort som röken från ett utblåst ljus från någon billighetsaffär. Som rent nonsens, som inte för samhället framåt. Som lurar tillväxten på en chans till några kaksmulor. Som en utsträckt hand där endast tårarna från den tiggande landar.
Vad tjänar det till att jag berättar om olika träslags rökdofter eller vilket träslag som knastrar mest i braskaminen? Jag är mitt eget ”Fråga Lund”. Full av filosofiska funderingar som föds när jag står vid sågbocken eller huggkubben. En huggkubbe som jag blivit förärad av en motorsågskonstnär. En silhuett av ett älghuvud pryder huggkubben och skänker skogen lite extra förgyllning och prakt.
Vem bryr sig egentligen om dom vargspår jag hade vid min stuga i skogen. I eftervinterns sista pudersnö lämnade vargen stora tassavtryck, rakt över min tomt. Även spillning lämnade den efter sig, alldeles invid stugknuten. Somliga vill påskina att det var ett lodjur som passerat. Tro det om ni vill, ni belackare. Jag googlade och såg skillnaden på tassavtrycken! Men vem bryr sig...
...och säg mig vem som egentligen är intresserad över att ta reda på vem som bröt sig in i min gamla bil? Två uppbrutna lås för att titta om det verkligen var gammal byggisolering som stod där bak i bilen, i genomskinliga sopsäckar. Genomskinliga! Försäkrad? Jovars... Men som alltid när det händer nåt så finns det falluckor att fara ner i. - Använder du bilen?, frågar försäkringsbolaget. Va fa..!? Vad är det för en fråga?? På märkesverkstaden, dit försäkringsbolaget hänvisade mig, så ville dom knappt ta i bilen. Ens med tång. Skyhög renoveringskostnad på en bil som inte ens är värd det beloppet dom ville ha för att understå sig att befatta sig med skadan. Men vem bryr sig..?
...att även hela denna sommar gått åt till att spela teater, känns lite fjuttigt att nämna. 10 år i rad med sommarteater. Skapligt med publik och många skratt och kramar. 10 år har rusat på lika fort som en blårök ur ett lönekuvert från Finspångs kommun. För vissa i alla fall. Vad gäller blåröken. Varför ingen sommarteater i Finspång? Ett ”folklustspel” i gamla Folkets park vore väl något att ta tag i? Då kan ju t.o.m. den målade vattendammen, som en före detta rejmyreflicka, på eget bevåg, målade och erhöll det året ett av kommunens kulturstipendier, kanske kan beses? Vad hände sen!? Nu lär visst intressenter vilja bygga bostäder på den platsen. Men vem bryr sig..?
Sommaren går mot sitt slut och den förrädiskt härliga höstluften landar som förtäckta vaniljpuffar i våra oskuldsfulla lungor. Vi andas och tror oss må gott. Låt er inte luras...
...även seglaren i Skuten gäckar denna sommar. Förtöjd och förnöjd.
Men vem bryr sig...?