Jag antar det var många som blev överraskade när först Truls Möregårdh, blott 19 år, tog sig ända till final i en av världens absolut största sporter och där Kina dominerat i hundra (?) år. Tyvärr fanns det ytterligare en kines kvar till finalen och världsettan Fan Zhendong blev för svår (0–4 i set).
– Men jag känner ändå inte att jag förlorade ett guld, jag vann ett silver, var Truls kommentar efter finalen.
Bättre gick det för dubbelparet Kristian Karlsson och Mattias Falck som efter en strålande turnering vann VM-guldet i dubbeln. I finalen slog man koreanerna Jang Woo-jin och Lim Jong-hoon med 3–1 i set efter en dramatisk men tillknäppt final.
– Det är väldigt små marginaler så klart. Vi försökte hitta tillbaka till vårt spel hela tiden och dominera i det korta spelet. Det blev en väldigt låst match men jag tycker vi var kyliga när det drog ihop sig i fjärde set, sa Mattias efter triumfen.
Det har nu alltså gått 30 år sedan Sverige senast vann dubbelguldet. Då var det Peter Karlsson och Thomas von Scheele som stod för bedriften 1991.
1997 försökte Jörgen Persson och Jan-Ove Waldner ta hem dubbelguldet men förlorade finalen. Den här gången lyckades dock Persson lotsa fram Falck och Karlsson hela vägen.
–Det är en fantastiskt bra final av båda. De följer upp varandras returer på ett föredömligt sätt, berömde förbundskaptenen.
Svensk bordtennis har fört en ganska anonym tillvaro de senaste åren sedan trion J-O Waldner, Jörgen Persson och Mikael Appelgren lade sina racketar på hyllan. Undantaget var 2019 då Mattias Falck väldigt överraskande tog sig ända till VM-final men föll där mot kinesen Ma Long.
Blickar vi längre tillbaka i tiden har Sverige alltid varit en stark bordtennisnation. Det började redan 1954 då Norrköpings egen Tage Flisberg, 37 år gammal, lyckades ta sig ända till final vid VM i London där dock japanen Ichro Ogimura blev för svår. Tage var annars Sveriges förste internationellt gångbare pingisspelare och förutom ett VM-silver i herrsingel och ett brons i herrdubbel, vann Tage hela 65 SM-guld (!) varav 13 i singel, 14 i dubbel, två i mixeddubbel och 14 i lag. Dessutom massor av SM-guld i olika oldboysklasser.
Näste man att kliva fram på världskartan var ynglingen Stellan Bengtsson, blott 18 år, som i en oförglömlig final i Japan 1971 blev världsmästare genom att besegra hemmaspelaren Shigeo Itoh. När Svenska Dagbladets bragdguld skulle delas ut i december det året tog det rekordkorta 75 sekunder enligt det officiella protokollet att fatta sitt beslut om vem som skulle prisas.
Inför VM i Houston kallades Stellan in för att bistå Jörgen Persson i coachningen. Stellan, 60, är i dag bordtennistränare i San Diego, Kalifornien så kontakten med sporten har han fortsatt att ha.
Långt innan Stellan slog igenom hade Hans Alsér och Kjell ”Hammaren” Johansson dominerat sporten. Redan 1962 blev Alsér europamästare och sedan följde han upp det med ytterligare sju EM-guld samt två VM-guld i herrdubbel (1967 och 1969) i par med Kjell Johansson. ”Hammaren” var minst lika framgångsrik och noterades bland annat för fyra VM-guld och tio EM-guld under sin karriär som avslutades 1976.
Varken Hasse eller Kjell är i livet idag, Alsér gick bort i en flygolycka redan 1977 och ”Hammaren” avled 2011.
I början på 80-talet kom en ny generation bordtennisstjärnor. Jan-Ove Waldner, Mikael Appelgren och Jörgen Persson var en trio som länge höll fanan i topp och som gjorde att bordtennis (både i TV och live) stod högt på intresselistan. Dessutom bröt trion ”den kinesiska pingismuren” 1989.
J-O anses av många vara världens främste i sporten genom tiderna, inräknat alla kineser och japaner. Hans meritlista är onekligen imponerande eller vad sägs om ett OS-guld och ett silver, sex VM-guld varav två i singel, elva EM-guld samt nio EM-guld för juniorer. Lägg därtill 27-SM-guld.
Jörgen Persson ligger inte långt efter med sina fem VM-guld, tio EM-guld och sex EM-guld för juniorer medan ”Äpplet” noteras för fyra VM-guld, nio EM-guld och två JEM-guld.
Bordtennissporten i länet känns i dag inte speciellt het. På seniornivå har vi egentligen inga stora profiler, här får man nästan gå tillbaka till Tage Flisbergs glansdagar. Ett undantag finns dock, 1997/98, vann Norrköpings BTK SM-guld i lag för damer.