Jag har varit på Barnrättsdagarna i Örebro. Ett arrangemang av Barnombudsmannen BO, Barnrättsakademin och Stiftelsen Allmänna Barnhuset. Jag fick tillfälle att lyssna till många goda föreläsare och dessutom höra Barnminister Åsa Regnér tala om att Barnkonventionen ska bli lag. Hur man ska göra denna förvandling kräver en del funderande. Barns rätt blir lag och det kommer att få konsekvenser.
Barns rätt behöver alltså förtydligas med lagtext. Det är väl så det ofta är. Den svagare
behöver stöd av lag för att få sin rätt. Den starke tycks mellan varven ovillig att dela makten och möjligheterna. Vi har lagar mot diskriminering just för att förståelse och omtanke inte når hela vägen fram. Föga anar den starke att hen själv imorgon kan vara svag även om det i förhållande till barn borde vara ganska tydligt. Det barn jag kränker idag kan vara den som tar hand om mig på äldreboendet i annan dag. Det är väl så att man får allt tillbaka och kommer inte återbäringen under ens livstid pyntar den möjligen ett tänkt paradis. Nu är det ju så att alla inte kan vänta sig någon återbäring utan har skuld att betala. Jag vill minnas att Jesus ansåg att skuld mot barn var något extra allvarligt och sa något om att det vore bättre att strutta runt med en kvarnsten runt halsen än att bära på sådan skuld. Kvarstenar är stora tunga saker och bilden kunde kanske förmå någon att tänka ett extra varv. Nu är väl inte Barnkonvention ämnad att var någon kvarnsten i inte ens när den blir lag.
Barnkonventionen är ett tecken på att ett antal personer förstått nått som inte alla omfattar. Men om man nu inte förstår att barn ofta är svagare än oss vuxna och därmed ska stöttas framåt och verkligen inte tryckas ner, varför förstår man inte?
BO visar på att många anmälda kränkningar i skolan handlar om att vuxna kränker barn. Men, säger någon säkert över sin kaffekopp, barn kränker väl vuxna också?
Jo säkert, men är det ett försvar för att vuxna kränker barn? Vi lär av det sammanhang vi befinner oss i och den respekt vi visas vill vi visa andra.
Att blir kränkt betyder att man förlorar en del av sin värdighet, sin känsla av värde och betydelse. Alla har i någon mån varit med om den känslan. När man är sjuk eller kanske arbetslös kan man vara extra sårbar just för att man då saknar något andra har.
Man är extra sårbar för dåligt bemötande i samband med en älskads död. Barn bär på en ständig sårbarhet som i livskriser lätt blir akut. Barn har rätt att få vara sårbara och sökande. Barn har rätt att få vara i sammanhang där deras värdighet kan växa.
Förmåga att se sig själv i andra tycks inte vara alla given alltmedan en del av oss har en väl trafikerad motorväg mellan andras smärta och vårt eget hjärta. Det där är saker man kan behöva träna. Att långsamt börja förstå att det jag själv behöver, behöver också andra. Att sedan ha förmåga att kunna se sig själv i ett barn och erkänna att barnets tillkortakommanden och svagheter inte alls är helt olika ens egna är en gåva.
Jag skrev i sen barnsång för länge sedan ”spela tuff är en sak att vara det en annan - som att spela luftgitarr – det kan alla spela” Vi vuxna spelar mycket luftgitarr och aktar oss för att visa våra svagheter eller ens se dom själva. Barns svagheter hamnar lätt i ljuset för dom har inte fått lära sig och borde aldrig behöva lära sig att dölja sina svagheter. Barn är människor ofta med färre erfarenheter än vuxna men inte inom allt.
Barn är sårbara just för att dom är barn och håller på att utveckla sin personlighet och sina förmågor. Barn kan ha högre IQ än sina lärare och är bärare av talanger som behöver finna bördig jord för att en dag få blomma. Barn som tänker efter är ofta klokare än vuxna som struntar i det och bara går på autopilot. När man väl blivit morfar och farfar är den saken tydlig. Det finns mycket att lära av barnbarn.
Nog finns det dom som fortfarande tror att lite hårdare tag skulle få ordning på skolan
och nog finns dom som menar att lite smisk tar ingen skada av. Men när vi ser oss omkring i världen är det inte hårdare tag vi önskar utan omtanke, solidaritet och människor som får blomma i värdighet. På framtidens ängar må klokheten blomma!