En regnig dag i förra veckan roade jag mig med att gå igenom Vita Hästens trupp 2021/2022. Precis som tidigare år har nästan samtliga spelare bytts ut sedan i fjol, med några få undantag.
18 spelare, dessutom ledarna Niklas Czarnecki (Västervik) och Jussi Salo (Väsby IK), har lämnat, 17 nya har tillkommit, dessutom nygamle Jesper Samuelsson som inte spelade en enda match förra säsongen på grund av en höftoperation.
– Så förstå att jag är spelsugen, säger nyvalde lagkaptenen inför starten. Ska också bli oerhört inspirerande att få spela inför publik, fansen kan ofta var skillnad mellan seger och förlust.
Tränaren Tony Zabel var också väldigt nöjd när Jesper signerade ett nytt 2+1-kontrakt i somras:
– Det ledarskapet han besitter tycker jag vi har saknat, både i omklädningsrummet och på isen. Det är viktigt för laget och klubben att få tillbaka det.
Tillsammans med Marcus Eriksson, som åter skrivit kontrakt med Hästen efter sin utflykt till IK Guts. På grund av pandemin förra vintern (då division 2-serierna stängdes ner) kom ju Marcus tillbaka i Hästen-tröjan, gjorde stor succé varför Tony Zabel snabbt var framme med ett nytt kontrakt.
Marcus och Jesper är två spelare i dagens trupp från de egna leden, även backen Lukas Flygt, 19, ingår i truppen sedan augusti men lånas eventuellt ut till Tranås. Tre egna produkter blott i en trupp på över 20 spelare är naturligtvis ett underbetyg åt klubbens ungdomsverksamhet.
Fast å andra sidan har veteranerna Marcus och Jesper ett stort hjärta för Vita Hästen. Marcus, 36, har spelat hela 665 matcher i den röda tröjan (gjorde debut säsongen 2002-2003) och Jesper, 33 (som gjorde debut i A-laget 2004-2005) är uppe i 565 Hästen-matcher innan årets säsong tog sin början.
Förutom dessa två herrar finns det några intressanta namn som är klubben trogen även den här säsongen. Jag tänker på Christopher Fish. Erik Borg, Filip Cruseman och William Fällström som är välkända namn i Himmelstalundshallen.
På backsidan exempelvis är inte en enda spelare kvar sedan förra säsongen. Några har värvats till SHL (Kim Johansson till Luleå och Niklas Folin till Modo) medan andra hamnat i division 1. Här känns det som om orutinen kommer att lysa igenom. Alexander Falk är den ende backen med lite skinn på näsan (223 SHL- och 133 allsvenska matcher) men i övrigt är det tunt. Viktor Björkung exempelvis har 46 i hockeyallsvenskan men det var för fem säsonger sedan och Hampus Falk har sju. Förutom de tre amerikanerna Colby Sissons, Jonathan Racine och Brandon Fehd, som inte ens lirat i Europa, är Philip Alftberg den mest spännande spelaren. Philip, hockeyfostrad i Brynäs, har nämligen spelat hela sex år borta i Nordamerikan innan han valde att skriva på för Vita Hästen.
På målvaktssidan har Hästen två nya lirare, men två med mycken rutin av hockeyallsvenskan. Jesper Myhrenberg kommer närmast från Västerås IK och Adam Ohre från Timrå IK. Jesper har ju LHC som moderklubb, men har de två senaste säsongerna vaktat buren i VIK. 26-årige Adam Ohre har stor rutin både från allsvenskan och hockeyettan, så någon oro för spelarna längst bak finns inte.
På forwardssidan är man naturligtvis mest spänd på vad de nya transatlanterna går för. Corey Machin och Chad Butcher kan vara fynd men även Elliot Lorraine från Väsby och Ludwig Stenlund, Skellefteå-fostrad, men med sex säsonger borta i Nordamerika, de tre senaste i Niagara Universitys tröja, känns spännande namn.
Var kommer då säsongens upplaga av Vita Hästen att hamna? Tja, som vanligt är det alltid svårt att tippa innan säsongen knappt startat, men en tiondeplats låter realistiskt tycker jag. Premiären var dock lovande med två poäng mot Mora. Serieavoriter är förstås nedflyttade HV 71, men jobbet ska göras, så se upp även för Björklöven, Västerås, AIK och Karlskoga. Serien består dessutom av 52 omgångar så det kan bli många up and downs.
Till sist: Satt häromkvällen och tänkte på att det måste vara drygt 30 år (säsongen 1989-90) sedan Vita Hästen var ett mål från vår högsta serie eller rättare sagt man var två poäng från för efter att ha krossat Björklöven borta i sista omgången med 6-1 behövde Hästen en Rögle-seger mot Modo, vilket det också såg ut att bli men i slutminuterna kunde Modo vända och vinna med 5-4.
Bittert var bara förnamnet!