Man läser i dessa dagar om glada vinterbadare som vittnar om förträffligheten av bad i iskallt havsvatten. Vi håller med och tar själva några dopp efter en stund i bastun, fast det är ju skönast efteråt förstås. Frågan är, hur nyttigt är det för hälsan, vad säger vetenskapen om vinterbadandet?
Redan 450 år f. Kr. beskrev Herodotus hur sjömän ur en persisk flotta drunknade i kallt vatten. Under medeltiden var få simkunniga. Att inte kunna simma var enligt kyrkan en livförsäkring för livet efter döden: kunde man inte simma gick det inte heller ta sig över den underjordiska floden Styx om ledde till helvetet! James Curry, amerikansk läkare, såg 1790 hur bemanningen av ett strandat skepp omkom i det 5-gradiga vattnet vilket ledde till att han gjorde de första undersökningarna på människor som nedsänktes i kallt vatten.
Vad händer? När en kropp sänks ner i kallt vatten (temperatur under 15 gr) aktiveras celler i huden som är känsliga för kyla. Detta utlöser en reflex med snabba, djupa andetag vilket kan leda till att vatten hamnar i lungorna. Kölden gör att blodkärlen i huden drar ihop sig, hjärtfrekvensen ökar och blodtrycket stiger. Därmed utsätts hjärtat för akut belastning vilket i värsta fall kan leda till livshotande rytmrubbningar. Merparten av dödsfallen vid drunkning sker under de första två minuterna! Denna risk bör beaktas även om själva nedkylningen inte blir hälsovådlig förrän efter en halv timma. Ha inte för bråttom när du stiger ner i det kalla vattnet, inga glada hopp! Personer med högt blodtryck eller oregelbunden hjärtrytm ska vara extra försiktiga.
Gör det nytta? Läkekonstens fader Hippokrates (450–380 f.Kr.) menade att kallbad minskade leda, den amerikanska presidenten Thomas Jefferson tog dagligen ett kallt fotbad för hälsan. Och visst kan man förvänta en gynnsam effekt på immunförsvaret och på förmågan att tåla stress men ännu saknar vi välgjorda studier som bevisar detta. Badentusiaster berättar gärna om ett större välbefinnande men bevisen förblir svaga: till exempel, i en finsk studie från universitet i Oulu jämförde man 36 vinterbadare med 23 icke-badare. Forskarna fann mindre trötthet och spänning samt bättre minne och humör bland badarna men tyvärr saknade man uppgifter från nästan hälften av deltagarna.
Man har prövat kallbadsterapi vid en rad sjukdomar, såsom ledbesvär och fibromyalgi men resultaten är motstridiga. Däremot kan metoden ge viss nytta vid behandling av muskelsmärtor eller skador efter tung fysisk belastning såsom i vissa idrottsgrenar. Det minskar inflammationen i musklerna. Om man ska tävla på en plats med mycket hög temperatur kan man förbättra sin prestation genom att kylas ner i kallt vatten strax innan tävlingen. Fast effekten är dock kortvarig.
Slutsatsen blir således att det finns mer tro än vetande om vinterbadets hälsofrämjande effekter. Det betyder givetvis inte att vinterbad inte gör nytta men än så länge saknas som sagt bevisen; bättre studier krävs. Må detta inte avskräcka våra läsare från att pröva det, om man följer de utmärkta säkerhetsråd som finns. Vi själva fortsätter givetvis. För skönt är det ..efteråt!