Finns det någon som följt senaste årens rapporter om korsfästelser, halshuggningar och barnsexslavar som tror att Sveriges öppna armar släcker IS-medlemmars kalifatdrömmar? Frågan är i allra högsta grad relevant, som en tickande bomb.
Vem vill ha en IS-sympatisör på andra sidan väggen? Vem önskar att samtliga förövare kartläggs, bevakas och blir rättmätigt dömda? Att de tillåts röra sig fritt på gator, som om senaste årens fasansfulla skräckscener inte angår det lilla landet i norr, är ett hån mot medborgare och oskyldiga offer. Kartläggning visar att var tredje återvändare är inblandad i brottslighet efter hemkomsten. De hyllas av många som hjältar i bostadsområdet.
Räcker det som skäl för politikerna att resa sig och kämpa när de fallit på målsnöret?
Fråga Yazidier om de klarar att bo i samma portuppgång som IS-medlemmar? Fråga IS-anhängare om de vill bo bredvid ”otrogna?” Om de kan bo vägg i vägg med Yazidier utan att, av gammal vana, försöka utrota dem från jordens yta?
Vi kan omöjligt föreställa oss skräcken i flyktingars bagage. Vi saknar förståelse för IS-medlemmars syn på att döda och dödas eftersom de, enligt tron, blir martyrer och möts av ett gäng oskulder.
IS-anhängare från Sverige förnekar delaktighet i de senaste årens konforma utrotning av ottrogna; det är alltid någon annan. De körde ambulans.
Deras förmåga till ånger och självrannsakan är obefintlig. Varför?
De är religiösa fanatiker. Deras handlingar utfördes i guds namn. De kommer inte, genom Sveriges öppna hjärtan mentalitet, bryta med tron. Det är lika osannolikt som att vi, troende på ett mångfaldsrikt land, konverterar till salafismen: som förespråkar sharialagar, förkastar demokratier och uppmanar till parallella samhällen i Sverige. Politiker måste inse att vissa grupper inte vill integreras, att en hel del svenska medborgare önskar radera ”orena” från planeten.
Genom politikers oförmåga att ändra lagstiftningen som leder till fällande domar, förskjuts det extrema till det normala. Att endast 2 av 150 IS-återvändare dömts för terrorbrott, är svaret på varför varken politiker eller allmänheten vill att IS-sympatisörer återvänder hem. I Sverige får de återigen del av välfärden som om ingenting hänt.
Den som tror att IS drömmar är begravda lever i en skör bubbla.
Mörkertalet, de som i hemlighet sympatiserar med det fasansfulla, oroar. När kliver de ut ur garderoben, nästa gång IS ropar ut en order?
Varför pratar ingen om forumen som bär skulden till radikaliseringar: Vilka är underhuggarna, ledarna, administratörerna i IS-maskineriet? Vem betalar för utrotningsresorna, förutom svenska skattemedel?
Religiös extremism är roten till många samhällsproblem och kommer så vara under lång tid framöver. I vilken omfattning beror på hur Sverige agerar.
En människa är mer än sin religiösa tro, även om vissa inte tror så. En svensk medborgare, oavsett ursprunglig nationalitet, är svensk med vilken religiös inriktning som helst. Oavsett tro bör Sverige som minimum kräva att invånare ställer sig bakom lagstadgade regler och demokratiska värden. Om människor, som önskar bli medborgare i Sverige, visar att deras tro omöjliggör anammandet av lagar och värderingar, borde det vara tillräckligt som skäl att inte beviljas medborgarskap.
Sveriges oförmåga att tydliggöra skyldigheter vid åtnjutande av rättigheter är grogrunden till att extremismen växer.
Var finns viljan, modet och handlingsförmågan att stå upp för vilket samhälle vi vill ha nu och till våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Först då kan vi förlita oss på att ett framtida kalifat i Sverige endast är en våt IS-dröm.