Vuxna menade att barn bara mår bra av att ha det lite tråkigt. Om just den tesen stämmer mådde jag väldigt bra under långfredagen. Stackars alla barn av idag som inte får må så där bra.
Jag är tillbaka som rektor igen. Kanske lite dumt att tro mig orka detta viktiga uppdrag när jag nu är gubbe men jag behövde verkligen få träffa barn igen. Efter ett par dagar är jag mer hoppfull om framtiden, dom är så fina eleverna. Redan dag två kom ett par unga elever bara för att hälsa mig välkommen och presentera sig! En elev i årskurs 1 undrade om jag skulle vara kvar länge och jag förstod att just det där med att ”vara kvar” betydde mycket. Jag ska ju inte vara kvar länge utifrån mitt perspektiv men svarade ”ända till sommarlovet” och den unge mannen såg nöjd ut. Ett par månader är lång tid för unga människor och vad som kommer efter en lång tid kan man liksom bortse från. Ett par månader kan såklart vara en lång tid även för den som har det svårt, som lever i rädsla, oro eller sjukdom. Återigen slår det mig vilka hjältar vi har som jobbar i skola, på fritidshem, förskola och fritidsgårdar. Hjältar som gör skillnad för våra barn, skapar bärande relationer, hopp och blåser kärleksfullt på det onda. För en del barn och en del av våra hjältar är det nu påsklov och tillfälle till lite återhämtning alltmedan andra stretar på som vanligt
Jag vet inte varifrån tanken kom men i år ville jag ha ett stort välfyllt påskägg. Visst ligger det glädje i att ge men nu ville jag som sagt få. Att i min ålder önska sig ett välfyllt ägg vore ju mest knasigt. Vore det möjligt att köpa åt sig själv och låtsas att jag fått det? ”Av vem” skulle min vaksamma fru fråga. Var det så att jag ville trösta mig med något så dumt som att frossa i godis? Kanske göra det där man tänkte som barn, när jag blir stor då ska jag köpa massor av blå elefanter, romerska bågar, sockerbitar och cocosprickar! Sedan när detta blev möjligt var man klok nog att låta bli och god nog för att njuta av andras smaskande. Jag minns att jag som barn kunde stå i affären och pekande säga ”en sån, två elefanter, en sån”, stackars affärsbiträde. Sedan kunde jag fråga ”hur mycket har jag kvar”? När det var påsk kom pappa hem med ett mycket välfyllt ägg och det var lycka att inse hur länge det skulle räcka. Nåväl jag behärskade mig, vilket anstår en äldre man, men möjligen blev det ovanligt mycket godis i godisskålarna och möjligen åt jag lite i smyg innan barnbarnen kom. Möjligen hade min frus bistra och undrande ansiktsuttryck med detta beteende att göra. Mitt ”skulle bara smaka” med munnen full av godis fungerade inte alls tillfredsställande. Kanske handlade alltihop om saknad av pappa inser jag, motvilligt.Ja, så knasigt man kan tänka och göra. Barnsligt, skulle du kanske säga. Men det där med barnsligt är svårt. Barnsliga saker som sägs kan vara såväl kloka som direkt korkade. Barnsliga känslor kan sannerligen vara såväl befogade som obefogade. Att vara barnslig skulle ju kunna innebära att vara naiv nog att tro omöjliga saker vara möjliga eller kanske att bara tänka på sig själv och själv roffa åt sig alla blå elefanter när godiset ska delas. Alla känslor kan inte motiveras intellektuellt varken gällande barn eller vuxna. Sedan är det ju bevisligen så att dom som bara tänker på sig själva och roffar åt sig inte kan beskrivas som barnsliga. Men om nu ”barnsligt” har något naivt över sig som att tro på fred i världen eller att människor är goda är jag nog lyckligt barnslig. Om jag äntligen vågar stanna till vid känslor som inte låter sig förklaras utan bara känns är jag väl äntligen lite barnslig.
Nu ska denne barnsliga gubbe vara rektor ett tag igen. Liksom på besök bland hjältar och fina barn. Kanske kan jag lära mig nya saker och kanske har jag något att lära ut. Jag ska hur som helst göra mitt bästa och mer kan väl ingen begära av någon ja med undantag för vad media begär av landslaget i fotboll. Dom ska vara lite bättre än det. Det är ju för övrigt lätt att begära av andra att dom ska göra mer än sitt bästa men det tjänar troligen föga till. Nästan alla gör så gott dom kan, med lite hjälp kan dom komma att göra än bättre, vuxna likväl som barn. Det finns sannerligen mycket att fundera kring och tvärsäkerhet ska man nog se upp med men blå elefanter är goda. Det är jag säker på!