Två fåglar vaknar på en TV-mast. Långsamt pustar de sina vingar och sträcker på sig. Själv är jag stel och nyvaken men har ändå sovit i en säng.
Den tidiga morgonsolen når fåglarna där på masten och dom ser ut att njuta av morgonen efter en trygg natt. Dit upp når inga faror men allt förändras. TV-master byts mot fiberkabel och på dessa vet i fåglarna om någon kan sova tryggt. Det var bättre förr kommer det att kvittras från hustaken men med tiden kommer ingen att minnas vad som var bättre.
När det gäller skolan tillhör jag dom som inte anser att det var bättre förr. Men samtidigt anser jag att det ändå måste bli bättre. Det finns elever som slår och hotar andra och därmed elever som hela dagarna försöker akta sig och hålla sig undan. Ingen trygg mast att slå sig ner på alltså. Tänk dig att ha det så på jobbet! Fysiskt våld måste tillhöra undantagen och kan inte få vara en del av vardagen för något barn. De barn som hamnat i att utsätta andra behöver också stöd såklart och därmed trygghet.
Barn behöver faktiskt få lära sig att samspela med andra vilket är en förmåga många saknar även i vuxen ålder. För att kunna respektera andra behöver man känna sig respekterad, trygg och sedd. Man behöver få lita till att man inte behöver skipa sin egen rättvisa, att vuxna kliver fram till skydd när så behövs och man behöver lära sig att uttrycka tankar och känslor.
All den där kunskapen är troligen lika viktig som matematiken och geografin.
Hur framtiden än kommer att utvecklas med olika digitala funktioner, robotar och självkörande bilar så kommer man att behöva kunna samspela med andra och ha med sig en känsla av allas lika värde i alla möten. Det är ju för övrigt dessa förmågor som är svårast att få robotar att omfatta. Empatiska robotar med en implementerad värdegrund kommer inte än på länge. När vi väl är där kommer dessa robotar möjligen att anse att även robotar har lika värde, funderar jag över mitt morgonkaffe.
Fåglarna har lämnat masten för sitt dagliga värv. Det sägs att fåglar mer lever i stunden och sällan oroar sig för morgondagen. Det tycks mig tilltalande men jag undrar om dom kan känna lycka eller är lycka helt enkelt att känna sig trygg? Otrygga barn däremot oroar sig för morgondagen och man skulle kunna se det som att lyckan berövats dom. Detta sagt även om barn har lite fågelsinne i sig och då och då kan glömma sin oro i något som är roligt.
Jag fyller på min kaffekopp och får raden ”fri som en fågel” i huvudet. Hm, tänker jag, är det att inte oroa sig för morgondagen och känna sig trygg som det handlar om när man säger ”fri som en fågel” eller sjunger som luffaren i Astrid Lindgrens ”Rasmus på luffen"
Varje barn borde få känna sig fri som en fågel, slippa att oroa sig för morgon- dagen och ha en trygg plats att vila på. Varje barn borde få pröva sina vingar!
Barndomen ska visa sig vara kort och borde inte vara tyngd av oro eller känslor av att inte duga. Barn behöver få ha roligt i aningslös trygghet då det med åren blir allt svårare.
Det är så härligt att möta alla pedagoger som verkligen försöker att uppgradera sin barnsyn och sin syn på lärande. Många som även vågar ompröva hur de själva förhåller sig, många som förmår se sig själva i barnen. Som mitt i all annat har orken och klokskapen att visa empati och söka det goda i varje barn. Ni är hjältar och gör dagligen livslång skillnad för många barn.
Tyvärr gäller inte detta alla pedagoger. Det finns dom som anser att barn är onda och därmed gör varandra illa just för att dom är barn. Det finns personer som själva anser sig var så pass goda att de kan gradera andras godhet, inte bara barns utan allas. När man gör så bör man höra en liten varningsklocka ringa.
Inte mycket var bättre förr men många saker behöver förbättras. Vi ska se till att de skolor som är allt bättre jämfört med ”förr” blir trygga för varje barn. Så att alla får pröva sina vingar och känna lycka.
Det duger inte att sitta här och dricka kaffe hela dagen, säger jag bestämt till mig själv. Man kan inte bara tycka att andra ska göra man måste göra nått själv också. Som jag plockar ihop mina frukostsaker dyker en melodi upp i huvudet, ”livet på en pinne” som någon udda fågel framförde. Tycker mig minnas att där radades upp lyckosubstitut i form av diverse bakverk. Vi vill så gärna känna oss trygga att vi riskerar att fylla avsaknaden därav med annat och inte alltid kloka saker.