På vilket sätt hjälper vi människor om vi i själva verket inte hjälper dem? Tycker ni frågan är märkligt, grammatisk felställd? Jag håller med. Ändå är den helt och hållet relevant.
Den politiska och mediala eliten i det här landet har lyckats med bedriften att kamouflera sin självhävdelse bakom ett förljuget och påklistrat engagemang för flyktingar.
Det finns, hävdar jag med bestämdhet, ingen vettig människa som inte skulle öppna sin dörr för en familj med barn som flyr krig och förtryck. De som inte skulle kunna tänka sig att göra det är helhjärtade rasister eller livrädda stackare. Vilket ofta är samma sak. Till skillnad mot ryktet så består dock inte Sverige av rasister.
Det var länge sedan jag såg en sådan uppgiven generaldirektör som i slutet av förra veckan när Migrationsverkets dito slog ut med armarna och konstaterade att det som händer i Sverige just helt saknar proportioner. Från Malmö, Trelleborg och flera andra ställen stod likbleka samordnare, politiker och frivilliga och sade samma sak. Det håller inte. Det kommer för många för att Sverige som land ska kunna hjälpa de som redan kommit hit. Men ingen vågar säga det. För den som säger det blir kallad rasist.
Det är ett helt vridet debattklimat som uppstått i det här landet. Det som inte sägs är att många av dem som kommer till Sverige just nu inte primärt flyr från krig och förtryck utan flyr från ett säkert land till ett annat säkert land.
Detta vet alla men ingen säger det.
Det som inte får sägas är att det i alla sammanhang, även när det gäller medlidande, solidaritet och omhändertagande, finns en gräns. Man kan flytta denna gräns. Man kan öppna sitt hjärta och man SKA öppna sitt hjärta. Men vem hjälper du om du öppnar ditt hem för sju hundra människor om det bara ryms max 9 personer där?
Vad handlar det om?
Det handlar enbart om att briljera i medmänsklighet. Man vill berätta hur duktig man är. Men man vill slippa ta konsekvenserna av det. Alltså kan politikerna tala sig varma om solidaritet ena sekunden och ordna med tältläger i nästa sekund. På vilket sätt hjälper vi människor om de flyr från ett tältläger i ett säkert land och tar dem till ett annat tältläger 170 mil norrut?
Vi ska ta hand om folk som flyr för sina liv. Och vi HAR gjort det. Det tycks föreligga en fullständigt orimlig och hiskeligt motbjudande uppfattning att alla som ens vågar problematisera antalet som kommer hit skulle vara EMOT en solidarisk människosyn.
Det är inte bara direkt motbjudande att ständigt få höra detta. Det är också så att det är vi som vågar (och vi blir allt färre) som vågar skriva texter som denna som VERKLIGEN bryr oss om människorna som kommer till vårt land eftersom vi inte gör det vi gör för att sätta ett förbannat “Jag är en god människa”-märke på kavajuppslaget, utan vi inser att för att faktiskt på lång sikt kunna hjälpa dem som kommer så måste vi sätta en bortre gräns för hur många som KAN komma.
I alla andra sammanhang älskar politiker och andra att räkna ut summor och dra riktlinjer utifrån volym och antal. Och det är sant att människor inte är volym och antal. Det är också sant att Sverige borde ha fått göra upp med sin kollektiva människosyn om det nu varit så att vi inte tagit emot flyktingar. Men vi är ett av världens två mest generösa länder i denna fråga. Det ska vi vara stolta över.
Men för att kunna vara det är det helt i sin ordning att Sverige nu säger “ Okej. Nu har vi tagit emot flest flyktingar näst efter Tyskland men nu är det så att våra bostäder inte räcker till, våra skolor räcker inte till, våra sängplatser räcker inte till och vi har nu börjat slå upp tältläger även här så nu får alla ni andra länder i Europa som grinar och sluter era murar faktiskt öppna upp dem. Vi vet också att alla som kommer hit just nu INTE flyr från krig och förtryck utan har andra anledningar till sin flykt. Vi kan inte vara världens samvete längre. Nu räcker det. Nu stänger vi gränsen ett tag så vi kan se över dem som kommit hit och hur vi ska göra för att se till att de kommer in i det svenska samhället. Nu stänger vi gränsen ett tag.”
Tänk om vår vän, generaldirektören på Migrationsverket, eller Statsministern eller någon annan hade den solidariska anständigheten att faktiskt säga detta.
Först då skulle vi få ett verkligt generöst flyktingmottagande.