Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Vi kommer aldrig till skott

Folkbladets nya krönikör Cecilia Lundholm Pålsson.

Folkbladets nya krönikör Cecilia Lundholm Pålsson.

Foto: Titti Olovsson

Krönika2017-06-07 10:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Som vanligt har maj rusat förbi, kall var den också och även syrenerna verkar ha frusit. Aldrig har väl ett sommarlov hägrat så mycket. Semesterplanerna börjar ta form och saker har bokats - inte! Jag och min man är totalt sämst på att planera. Vi kompletterar inte varann på den punkten, då vi båda har nåt slags inneboende motstånd mot att bestämma saker i förväg. Jag fattar verkligen inte varför, vanligtvis är jag en organiserad människa som gillar att veta vad som ska hända. Men det är som om den relativt långa semestern framstår som ändlös, då, innan den börjat, så allt kommer ju att hinnas med - det är lugnt. Sen återstår plötsligt typ fyra dagar och paniken är ett faktum. Många är de somrar då flera olika resor och projekt diskuterats men slutat med ingenting, för att vi aldrig kom till skott. Det gör inte så mycket, det är bra ändå, jag är bara lite avundsjuk på dem som har förmågan att planera OCH bestämma sig, för att sedan faktiskt göra verklighet av planerna också.

För många år sen, när barnen var små, åkte vi några somrar till samma ställe, med tåg. På den tiden hade man ju faktiskt riktiga pappersbiljetter och det var mycket att hålla reda på med fem personer, sittplatsbiljetter och färdbiljetter. Det var rörigt i handväskan och inför hemresan passade jag på att rensa lite, varpå själva färdbiljetten visst råkade hamna i papperskorgen. Kvar fanns endast platsbiljetterna, vilket konduktören vasst påpekade. Han såg väl mitt bleka ansikte, när jag försökte förklara att jag slängt den andra biljetten på stationen för att jag trodde den var klar, och lät oss åka med ändå. Två tågbyten senare, efter mycket tjafsande och huvudskakningar, var vi äntligen hemma. Familjen var länge skeptisk till att låta mig ha hand om biljetter och fortfarande dyker det upp i ett och annat samtal.

I flera år har ett besök hos en god vän i England varit på gång. Tanken är att bila dit för att kunna ta sig runt så mycket som möjligt. Vi har faktiskt kommit så långt de senaste tre åren som att undersöka resvägar, men det är ju nästan omöjligt att ta sig nånstans med färja nuförtiden. Om man inte vill åka till Holland först förstås. Sen är det ju det där med vänstertrafiken. Men man vänjer sig väl. Så i år ska det ske. Med flyg och hyrbil. Vi har faktiskt bokat, eller i alla fall nästan. Det kommer nog att ske vilken dag som helst nu. Kanske till och med innan biljetter och bilar och allting är fullbokat för just de dagarna. Två personer och en bil borde jag kunna hålla reda på och i sommar blir resan av, absolut, kanske.

Krönika

Läs mer om