Mikael föddes och växte upp i Uppsala. Hela sitt liv har haft ett slags sug ”ut på landet”. Han kan inte riktigt sätta ord på varifrån den där känslan kommer. Men kombinerat med en stark vilja att trotsa alla som säger ”Det går inte” så har Mikael Book gått sina egna vägar.
– Efter gymnasiet sökte jag mig till en folkhögskola i Gnesta och tog en kurs i konst och hantverk. Där blev jag ihop med en tjej som delade min vurm för att bo på landet. Vi hyrde ett hus i Järlåsa där vi försökte oss på att leva med så mycket självhushåll som möjligt. Men vi började glida isär när jag föreslog att vi skulle byta ut ”myskaninerna” mot köttkaniner som vi kunde slakta och äta, sa Mikael som redan där insåg att han var mer allvarligt och praktiskt konkret inriktad på självhushållning än vad andra kanske mer romantiskt lagda personer var.
Den praktiska inriktningen genomsyrar Mikael Book och familjens liv på gården i Boka. Utöver att driva sina konstnärliga respektive agrara företag så är deras gemensamma och dagliga verksamhet inriktad på att i görligaste mån försörja sig själva på det som gården ger dem.
Läs den första delen av krönikan här!
– Vi odlar potatis för eget bruk och vi är självförsörjande på grönsaker, bär ägg och kött. Vi har bland annat Hälsingefår och Kindahöns som vi är genbank för; vilket betyder att vi hjälper till med de arternas långsiktiga överlevnad. Jag slaktar själv här på gården för kött till eget bruk, berättade Mikael Book.
Mikael har från och till arbetat som undersköterska, som personlig assistent och inom förskolan. Han har uppskattat sina arbeten och människor han har mött men drömmen har alltid varit att kunna leva i ett självhushåll där försörjningen är tryggad utan behov av lönearbeta utanför gården.
– Jag hade ett fast jobb på en förskola i Uppsala som jag sa upp mig från. Jag sålde nästan allt jag ägde och gav mig ut på luffen i Sverige under ett år. Jag vandrade och liftade runt och bodde i tält i längre eller kortare perioder. Jag sökte väl mig själv på något sätt; utsatte mig för att bokstavligen bo på landet och på att leva extremt billigt. Jag liftade också ner till Barcelona men där kände jag starkt att jag rest färdigt så att säga. Jag gjorde en kort lista på vad jag ville: 1. Bo på en fast punkt i Sverige. 2. Bo på landet. 3. Ha en katt i hushållet. Och i november 2011 kom jag tillbaka till Uppsala, sa Mikael Book.
Väl tillbaka i Uppsala bestämde han sig för att han behövde röra sig minst trettio mil norr eller söder om Stockholm för att kunna bo och leva så billigt som han ville göra. Kosan ställdes till Rimforsa utanför Linköping. Inte planetens billigaste plats förvisso men där fanns likasinnade kompisar och där kunde Mikael hyra en liten enrums sommarstuga för 1500 kronor i månaden. Där träffades som sagt Mikael och Isabelle på ett nätforum för självhushållare.
– Vi talade med varandra på nätet och jag tyckte han verkade intressant så jag åkte ut och hälsade på honom i Rimforsa och här sitter vi nu i Boka, sa Isabelle Nilsson.
Det unga paret i Rimforsa började aktivt söka efter en gård där de kunde förverkliga sina livsplaner. Sökuppdraget var inte helt lätt. De ville ha en gård som var stor nog för de odlingar och för de djur som de ansåg behövdes för att vara så höggradigt självförsörjande som det bara är möjligt. Den stora gården skulle dock samtidigt behöva vara väldigt billig i inköp. En inte helt lätt ekvation. Intresset för att flytta ut på landet har ökat de senaste åren. En hel del av de landsortssugna har gott om kapital och planerar kanske för hästgårdar och liknande verksamheter.
De satte upp en lista med 18 önskepunkter för ”sin gård”. När de köpte gården i Boka kunde de bocka av allt utom tre punkter på listan:
– Vi hade önskat en gård utan ”tusen” renoveringsbehov, vi ville att gården skulle ligga vid ”vägs ände" och vi ville bo nära våra kompisar. Så blev det inte. Huset är mycket bättre nu än för sju år sedan då vi flyttade in. Men så mycket återstår. Vägen förbi vårt hus fortsätter till Hjortkvarn. Och våra kompisar från förr bor ganska långt härifrån, berättade Mikael Book.
Men de trivs mycket bra. Grannsämjan är god och verksamheterna går bra.
– Vi är inte rika på pengar men vi är rika på tid för varandra så vi känner oss mycket förmögna, sa Isabelle Nilsson.