Uttalandet kommer från statsepidemiolog Anders Tegnell som verkar ägna en stor del av sin tid till att gissa och spekulera, alltid på samma tvärsäkra sätt. Uttalandet var ett svar på frågan huruvida skolbarn skulle stanna hemma efter att ha vistats i högriskområden med coronaviruset. Folkhälsomyndigheten, (FHM), ansåg inte det men efter en viss förvirring backade man något och överlät beslutet till kommunerna som i sin tur bollade över ansvaret på de enskilda skolorna. Statsepidemiologens kommentar bäddar naturligtvis för missförstånd och förvirring.
Tyskland har till exempel infört ett inreseregister för resenärer från högriskområden. Resenärerna måste ange sina kontaktuppgifter för att myndigheterna ska kunna spåra personer som vistats på samma flyg eller tåg som en smittad person. Men i Sverige förblir gränserna porösa och personer som vistats i högriskområden har fått åka raka vägen hem. Det var först efter påtryckningar som FHM ändrade sig och hemställde till Transportstyrelsen att dra in tillståndet för flygbolaget Iran Air att flyga till Sverige. Påståendet från FHM att asymtomatiska bärare inte är smittsamma är också tveksamt. Centers for Desease Control and Prevention (CDC), den amerikanska motsvarigheten till Folkhälsomyndigheten, utesluter inte denna möjlighet till smittspridning.
Myndigheter i andra länder är proaktiva och använder provtagning, karantän och smittspårning för att skydda befolkningen i möjligaste mån. I vårt land satsar vi på frivillighet. Resenärer som återkommit från ett högriskområde har fått stanna hemma från jobbet. Om de velat. Elever som exponerats för en smitta har fått stanna hemma från skolan. Om de velat. Sverige avviker också från övriga nordiska länder när det gäller beräkningar av hur många som kommer att insjukna. Norge räknar med över 1,3 miljoner sjuka, Danmark med upp emot 840 000 sjuka medan svenska Folkhälsomyndigheten bara räknar med 15 000.
Vår beredskap för att kunna möta en epidemi i Sverige sägs vara god trots att vi ligger i botten av OECD-länderna när det gäller antalet vårdplatser och där antalet intensivvårdsplatser är högst begränsat. Kaoset på akutmottagningarna och stabslägen är som bortglömda. Bristen på krismedvetande i landet har visat sig på en rad områden tidigare som till exempel en ogenomtänkt migration-och asylpolitik som resulterat i den sämsta integrationen inom EU och en senfärdighet i att möta terrorhotet som lett till att vi i Sverige ännu inte har en terrorlagstiftning på plats. Även här råder frivillighet; svenska IS-terrorister som återvänt från masslakten i Syrien har erbjudits att ta kontakt med polisen för förhör. Om de velat.
Över 200 år av fred har onekligen satt sina spår, oavsett om det gäller coronavirus eller terrorhot. Det är som om ondska och svåra epidemier hoppar över Sverige, landet där inga kriser och katastrofer kan inträffa.
Visst är det angeläget att inte skapa panik hos befolkningen men man ska heller inte underskatta folk. De flesta är fullt kapabla att hantera fakta utan att få panikattacker. Folkhälsomyndigheten, som har en central roll, har velat fram och tillbaka både när det gäller att stoppa flyglinjer från högriskområden och huruvida skolbarn ska stanna hemma från skolan eller inte. Och statsepidemiologen fortsätter att skjuta spekulationer från höften. För några dagar sedan förklarade han att den värsta virusepidemin sannolikt är över trots den stadiga ökningen av insjuknade och för ett par dagar sedan medgav han att han haft fel beträffande virusspridningen i Kina.
Ett sådant agerande inger knappast förtroende.