Möjligen behöver dom inte annan drivkraft än den dom bär i sina gener. Dom jobbar på, inte för att dom vet att det sedan blir lugnare tider eller lite semester. Inte vet jag om kärlek är en drivkraft för dom men kanske.
”Så solig och varm maj blev! Nu blir det väl regnigt under hela semestern? När det väl börjar regna slutar det aldrig. Nu när barnen ska få sommarlov och alla har ju inte råd med solresor.”
Det är väldigt ovanligt att barn funderar på hur vädret ska bli. Det finns så mycket att känna och uppleva hela tiden. Att vara fullt ut i varje stund är en sorts gåva även om det också betyder att sådant som är jobbigt också kan komma att kännas väldigt mycket. För den som är fullt ut i stunden kan slutet på en möjligt mörk tunnel vara svår att se. Mörka tunnlar kan vara mycket långa och barn upplever det mörka såväl som det ljusa än mer intensivt.
Just det där med att förmå se slutet på mörka perioder lär vi oss genom erfarenheter. Att känna tilltro på det sättet kan göra det lättare att uthärda det mörka. ”Jag ser inget slut på eländet”, kan någon säga och då förstår vi att det är illa. Som förälder vill man gärna signalera tilltro så att barnen kan känna sig trygga. ”Det går över ska du se”. Men hur gärna vi än vill så smittar vi även med vår oro. En del av upplevelse av trygghet handlar om att förstå och kunna förklara. ”Så här är det nu och det beror på….”. När saker inte kan förklaras blir det svårare att se ljuset i tunneln.
När saker är riktigt svåra kan ”pseudohandlingar” avlasta. Alltså man gör något som i sig är bra att göra även om det inte kommer att lösa problemet. Det kan ge en känsla av att ändå vara subjekt i sitt liv. Det är då viktigt att handlingarna i sig är bra om än inte lösningar på problemet. I andra fall riskerar mörkret att tätna. Att hälla i sig sprit, köpa saker man egentligen inte behöver eller har råd med eller försöka resa bort från problemen fungerar inte, Det bara känns så en kort stund. Vi vuxna kan med öppna ögon välja våra pseudohandlingar, om vi verkligen försöker. Barn kan det inte. Pseudohandlingar kan, även om dom är bra, gå till över drift. Det kan bli mycket rent hos den som nyttjar städning som pseudohandling under tunga problemperioder.
Pappa hanterade sitt mående genom att ha extrem ordning på saker minns jag. Allt på sin plats, lådor med fack för olika saker, rent och fint och allt som en motsatts till en orolig själ. Det mörka blev kvar men kunde ändå genomlevas och nog fanns det då och då lite lycka i pseudoarbetet. Jag tog efter det där och blir ibland alltför upptagen med ganska oviktiga saker. Jag genomskådar mig men det känns ändå bra att göra något. Att lyssna på nyheterna kan göra mig så upprörd att jag hittar ett förråd att rensa eller nått jag måste laga.
Samtidigt kräver mörka problem till sist lösningar och lösningar kräver tanke och klokskap. Problem behöver förstås! När någon viftar med en ”lösning” finns det många som längtar så mycket efter just en lösning att det kritiska tänkande får stå tillbaka. Den som känner sig liten och maktlös vill gärna krypa nära någon som tycks stark. Man ska se upp med de alltför tvärsäkra!
Det är i sanning en vacker tid men i en orolig värld. Det blir svårt att se lösningar när problemen är så många. Kanske är det så att lösningar skapas när många gör bra saker. Om vi jobbar på som envisa små blåmesar. Kanske kan vi bygga en säkerhetszon genom att bry oss om varandra och försöka förstå andras perspektiv. En expanderande säkerhetszon rent av! Sedan, ibland, kan vi krypa tätt ihop i sommarnatten och fundera på varför det är som det är. I världen, i Sverige eller i Hageby.
Nu flyger snart blåmesungarna. Föräldrarna vet det och funderar troligen aldrig på om det var mödan värt. Kanske blir det tid för en bit ost eller så men lyckan fanns nog ändå i mödan.