Snabbt trippar han runt i alla rum och nosar, sen går han på lådan. Vi är inte helt och hållet kompisar än, han tittar avmätt på mig, som vill han säga ”tro inget, vi får se hur det utvecklar sig!” Sen fräser han åt mig och börjar omsorgsfullt slicka sin ena tass. Han är den typen av katt som gillar att betrakta världen från ovan och sist han var här hittade vi honom på de konstigaste ställen - högt upp på hatthyllan, på den supersmala fönsterbrädan i badrummet, och hade vi inte hindrat honom hade han hoppat högst upp på bokhyllan. Han lyckades även attackera en av makens planschdyrgripar, högt upp på väggen, så att det blev en lång reva i den. Den är numera lagad och inramad för säkerhets skull. I dörröppningen till altanen sitter en provisorisk nätdörr. Vi blev snabbt varse att det inte räckte med hönsnät upp på halva dörren, då han lätt klättrade uppför och rev hål i det tunnare myggnätet i överdelen. Den är ordentligt förstärkt nu.
Nästa vecka kommer ytterligare två kattgäster. Då får Bosse åka hem igen. Det funkar ju bra nu att vara kattvakt, när vi inte längre har någon egen och har jag tur kan jag få lite kattkel av andras katter. Svante och Frasse tillhör en annan av sönerna och dem har vi aldrig vaktat förut, faktum är att den ena är så skygg att jag aldrig ens varit i närheten av att klappa honom. Vi får se hur det går.
Så länge vår egen katt levde var det inte aktuellt att ta hit andra katter. Han avskydde dem och gick till attack direkt. Samtidigt kunde han sitta och lurpassa länge på en av innekatterna på andra sidan vägen. Grannen berättade att han ofta satt på fönsterblecket och jamade utdraget, samtidigt som den andra katten satt på insidan och svarade. Tur att jag slapp höra det. Men så plötsligt en dag hade en balkongdörr stått öppen och katten hoppade ut från andra våningen och drog iväg ut på åkern med vår katt tätt i hälarna. Vad som utspelade sig sen vet ju bara de två, men innekatten återvände framåt kvällen, oskadd och trött. Vilket äventyr! Vår katt såg oberörd ut och rullade ihop sig i soffan och sov gott. Efter det slutade han i alla fall att sitta på fönsterblecket och jama, nyfikenheten var stillad och det vilade inte längre något mystiskt skimmer över den där andra. Kanske tänkte han att han hade gjort en god gärning som fått ut honom och fått visa lite av den stora världen.