– Sedan 33 år tillbaka är jag läkare på Mo Gård och jag vikarierar några veckor varje år ute på vår närvårdsklinik och nyligen hoppade jag in som läkare på Storängsgården. Läkarsysslan är viktig i sig själv för mig men det är också så att den ger mig kritiska insikter i mina uppdrag som chef, som ju är mitt huvudsakliga arbetsfält sedan mer än tjugo år tillbaka, berättade Magnus Oweling.
En av de där chefsinsikterna är att "doktorn är ingen ö."
– Vilket jag ju mycket väl vet och upplever som läkare. Det handlar om samverkan med sköterskor ute på klinikerna och på till exempel Storängsgården är hemtjänstmedarbetare mycket viktiga personer. Det gäller att ha med sig det tänket också som chef. Förstå att det är helheten som har betydelse för vårdens resultat, sa Magnus Oweling.
Han talar gärna om utvecklingen som en "syntes" som kommit till genom att en "tes" fått motstånd av en "antites". Syntesen blir i sin tur en tes som skapar en antites och nya synteser. Och så där håller det på. Den där "utvecklingsfilosofin" eller vad vi ska kalla den, är mycket användbar och praktisk tycker jag. Den går att använda på stort och smått.
– Att jag blev läkare är väl ett slags syntes av att jag gick och vägde mellan att utbilda mig till ingenjör eller präst, sa Magnus Oweling med ett skratt. Liknelsen är inte så tokig.
– Sjukvården, inte minst den nära sjukvården, som ligger mig närmast om hjärtat är i stort behov av teknisk och mental/psykologisk kompetens. Finspång ligger ju sedan länge långt framme både när det gäller den rena hemsjukvården och den nära-hemmet-vård som vi kan erbjuda här på Vårdcentrum. Att till exempel kunna utföra avancerad vård i livets slutskede i människors hemmiljö istället för på institutioner på ett tryggt sätt kräver tekniska och logistiska kunskaper och färdigheter på hög nivå likaväl som förmågor att kunna stilla oro och ångest hemma hos patienter, berättade Magnus Oweling.
1999 till 2001 arbetade Oweling som verksamhetschef på Sandbyhovs vårdcentral i Norrköping. När han kom tillbaks till Finspång gick han in i ett delat och långvarigt vårdchefskap tillsammans med Rolf Hassler.
– Under de två åren då jag arbetade i Norrköping hamnade läkarna och ledningen i Finspång i en stor konflikt som bland annat ledde till att många läkare slutade. 1999 tror jag att vi var 13 distriktsläkare. När jag kom tillbaka från Norrköping 2001 så fanns en (1) läkare kvar plus åtta hyrläkare. Så var läget när Rolf och jag tog vid, sa Magnus Oweling.
Han beskriver de 12 årens chefskap tillsammans med Rolf Hassler som den period i arbetslivet då han känner att han "verkligen gjorde mycket bra saker."
– Vi började verkligen från grunden. Vid den här tiden hade vårdcentralen flyttat upp från centrum och in i Finspångs lasarett. (Vårdcentralen höll till i det hus där Folkbladet och NT idag har sina redaktioner!) En del av motsättningarna och konflikterna hade som vi såg på saken sin grund i oklarheter om vad vi var för något, var vi en vårdcentral eller var vi ett lasarett? Att svara si eller så på den frågan gav ingen bot eller lindring. Vi förstod att här krävdes en syntes. Och syntesen blev att vi är Närsjukvården i Finspång. Punkt och slut!, slog Magnus Oweling fast med besked. Artikeln fortsätter på måndag.