Min hjärna är plastisk, ja din med för den delen. Det innebär att den har en omformande förmåga och att vi alltså kan lära oss nya saker hela livet. Vi är faktiskt skapta för att använda hjärnan och alla våra förmågor. Det känns ju väldigt upplyftande, jag har dock svårt att tro det när jag kämpar för att förstå mig på den nya mobilen/tv:n/datorn/vilken annan satans teknisk pryl eller manual som helst. Det är faktiskt lättare att tro att man inte har någon hjärna alls då.
Förra veckan fick kollegiet förmånen att lyssna till en mycket intressant föreläsning om just hjärnan. Tänk vad fantastisk den är ändå! Det man däremot måste komma ihåg i kontakten med tonåringar är att den utvecklas liksom i etapper. Och vem som helst som har haft att hantera nämnda tonåringar kan nog intyga att det inte alltid blir som man tänkt sig. 11-12-åringar kan vara hur mogna och förståndiga som helst, men sen händer något. Plötsligt försvinner både vett och impulskontroll och hjärnan är mest inställd på socialt samspel. Kompisarna är viktigare än allt annat och föräldrarna är typ totalt hjärndöda och fattar ingenting. Jo, det är ju en charmig tid på sitt sätt. Men det kan faktiskt förklaras med att många viktiga funktioner, såsom felsökning, förmågan till engagemang, att planera och förstå koncept, är lokaliserat till pannloben och den utvecklas långt senare.
Om man betänker det faktum att det vi ska lära oss måste vara till nytta för vår överlevnad för att vi ska orka ta in det, kan man ju förstå varför det till exempel är så oerhört jobbigt att lära sig grammatik. Det är ju inte så att man dör om man inte kan skilja substantiv från adjektiv, eller subjekt från predikat. Däremot är mobiltelefonen väldigt central, ja faktiskt livsviktig, för en tonåring, varför alla funktioner i den snart är införlivade i tidigare kunskap. Där ligger man liksom i lä. Det brukar dock underlätta lärandet om det är lite kul också, inte bara överlevnadsorienterat. Hjärnan är dessutom lat och vill minimera allt jobbigt och öka belöningen. Att tänka är extremt energikrävande och när den har löst det där jobbiga mattetalet vill den vila och när den står inför nåt nytt ser den betydligt större risker än möjligheter. “Låt bli, gå inte in i det där, det kommer säkert inte att gå bra i alla fall. Kolla instagram istället, det är lugnt och tryggt och kräver minimal hjärnverksamhet”. Men det mesta vill vi helst bara kunna, utan någon som helst ansträngning, men att lära sig ÄR jobbigt! Det hör till.
Då är det ju lite tufft att under de år som hela personligheten formas och mycket kunskap ska tas in, många beslut som påverkar framtiden ska fattas och många viktiga val ska göras, borde det faktiskt sitta en skylt i tonåringarnas panna där det står “Stängt för ombyggnad”, för det är ju lite så det är.