Det ohyggliga brottet borde aldrig skett eftersom Rakhmat Akilov fått slutligt avslag på ansökan om uppehållstillstånd. Han valde att gå under jorden, försvann i svenska skuggsamhället, planerade och utförde det ohyggliga dådet. Akilovs ärende prioriterades aldrig eftersom han inte ansågs utgöra säkerhetshot.
Innanför fängelsemurarna fortsätter han att sympatisera med IS. Samtidigt släpps IS-kvinnor från fängelser och utvisas till Sverige. De får åter leva av välfärden utan att rättigheter villkoras med skyldigheter.
Växande skuggsamhälle och otrygghet på gatorna har fått medborgarna att ifrågasätta vad staten gör för att skydda folket och bekämpa farliga och dömda brottslingar och terrorister.
Polisens utmaningar är många. Bekämpning av kriminaliteten försvåras av att utvisningsdömda kan välja att motsätta sig utvisning. Många länder tar endast emot sina medborgare om de återvänder frivilligt. Då måste Sverige i likhet med sanktioner mot Ryssland bli betydligt tuffare mot länder som vägrar ta emot medborgarna och mot de som vägrar åka hem.
Tills att Sverige kan tvångsutvisa kriminella, ska de sitta inlåsta. Självklart kostar det skattemedel att återta tryggheten på gatorna och få bort skuggsamhället där kriminaliteten frodas. Men det måste vara högre prioriterat än att ösa pengar på föreningar och verksamheter som hotar demokratin och svenska grundlagar.
Politikernas viktigaste uppdrag är att skapa och upprätthålla säkerhet mot yttre hot från t ex Ryssland samt landets inre hot. I realtid har politikerna enats om att försvarsanslaget ska höjas. Så måste även ske med övergripande säkerhetspolitiken. Inte minst måste lagar och regler omedelbart anpassas till rådande samhällsproblem.
Enligt SÄPO har antalet utvisningsdömda med koppling till terrorism och spionage ökat. Grovt kriminella, spioner, terrorister som hotar landets demokratiska säkerhet måste kunna utvisas.
Det är ett allvarligt säkerhetsproblem att Sverige saknar möjlighet att återkalla beviljade medborgarskap vid dubbla, trots att beslut tagits på felaktiga grunder eller om individen utgör säkerhetshot.
I flera nordiska och europeiska länder finns medborgarskapslagar som möjliggör detta. Nyligen fråntogs en IS-kvinna sitt danska medborgarskap för att hon ansågs vara ett hot mot Danmarks säkerhet.
Färre svenskar skriker numera att asylrätten måste värnas till varje pris. Medborgarnas trygghet är viktigare och därför krävs nödvändiga undantag.
Asylsökanden som hemfaller åt brottslighet eller motarbetar demokratins villkor ska få avslag och utvisas. I världen finns över 82,5 miljoner människor på flykt undan krig, väpnade konflikter och förföljelser. Sverige måste prioritera de mest skyddsbehövande som inte utgör hot mot folket och demokratin.
Offren i terrorattacken på Drottninggatan förtjänar att hedras med att regeringen lär av historien. Verkställighetshindren måste undanröjas för att undvika att farliga människor stannar i landet. De som ändå anses outvisningsbara ska fråntas rättigheter att vistas på gatorna.
Om regeringen är oförmögen att skydda landet från farliga människor inom våra gränser känns föga troligt att de lyckas försvara folkets frihet om Ryssland invaderar.
Frågan är om folkvalda politiker verkligen är intresserade av att stärka svensk säkerhet?