Ett exempel är boxning där namn som Olle Tandberg, Ingemar Johansson, Stig Waltersson, Anders ”Lillen” Eklund osv får det att vattnas runt munnen, men där vi i dag saknar profiler.
Harry Persson, född 1898, är vår först kände boxare på det glada 1900-talet. Han blev under sin långa karriär bland annat Europamästare i tungvikt. Harry gick bort 1979.
Efter honom kom Olle Tandberg som 1936 fick göra sin OS-debut i Berlin redan som 18-åring. Olle tog sig till tredje omgången, där det blev förlust mot ungraren Ferenc Nagy. Tandberg blev sedan europeisk amatörmästare både 1937 och 1939 och gick 1941 över till att boxas professionellt. Redan 1943 fick han boxas om den vakanta Europamästarskapstiteln och besegrade då belgaren Karel Sys på poäng. I returen i Bryssel återtog dock Sys mästartiteln.
Tandberg gick sin sista match 14 augusti 1949 på Råsunda fotbollsstadion inför 37 271 åskådare där amerikanen Jersey Joe Walcott vann på teknisk knockout i femte ronden. Tandberg gick sammanlagt 30 matcher som professionell, vann 23, förlorade sex och noterade oavgjort i en.
Näste store tungviktsboxare i raden är Ingemar Johansson. ”Ingo” blev redan 1952 uppmärksammad, då han diskades i OS-finalen i Helsingfors för passivitet och IOK vägrade dela ut silvermedaljen till svensken. 31 år senare ändrades dock beslutat och ”Ingo” fick sin medalj.
Annars är det ju mötena mot Floyd Patterson som gjort ”Ingo” historisk. Den första matchen om tungviktsbältet i New York vann ”Ingo” efter att ha slagit ner Floyd sju (!) gånger. Året därpå förlorade han dock returmötet och även match nummer tre, 1961, misslyckades han att återerövra tungviktskronan. Han återtog dock EM-titeln 1962, en titel han haft redan 1956-59. Han slutade boxas 1963 och avled 2009. ”Ingo” gick 28 matcher som professionell, vann 26 varav 17 på knockout.
Bosse Högberg var näste boxare att ta över löpsedlarna hos kvällspressen. Bosse blev Europamästare i lätt mellanvikt 1966, samma år som han gifte sig med sångerskan Anita Lindblom. Det blev ett mycket stormigt äktenskap som slutade med att paret skildes 1970. Under åren 1962-73 avverkade Bosse 43 proffsmatcher varav det blev seger i 35, en oavgjord och sex förluster.
En boxare med Norrköpingsanknytning får man inte glömma. Stig Waltersson brukar jag stöta på när jag är ute och handlar. Stig ser fortfarande lika välmående ut och har alltid hyllats som en person som aldrig drogs in i kändisskapet trots sina framgångar. Stig gick hela 168 matcher som amatör, noterade bland annat 5-0 i segrar mot en viss Bosse Högberg.
– Han var enkel och förutsägbar att möta, har Stig tidigare sagt.
Stig erövrade sex SM-guld, blev nordisk mästare, boxades i EM och utsågs till Stor Grabb av Svenska Boxningsförbundet.
1964 gick Stig sin första match som proffs. Året efter blev han nordisk mästare och som proffs gick han 14 matcher varav elva slutade med seger, två oavgjort och en förlust. Var rankad fyra i Europa som bäst och enligt BoxRec rankas han på plats nummer 14 av samtliga svenska proffsboxare och som nummer ett bland welterviktarna. Stig jobbade under många år som stenläggare innan han blev pensionär. Är i dag inne på sitt 84:e levnadsår.
Sverige har även haft en lång rad andra boxare genom åren som skapat rubriker. Tänker på Hasse Thomsén, som sensationellt tog OS-brons i München 1972, George Scott, Lennart Risberg, Håkan Brock och Armand Krajnc. Och så får vi inte glömma Anders ”Lillen” Eklund. Den 120 kilo tunge snickaren imponerade som amatör. I mars 1985 hade ”Lillen” slagit sig fram till en EM-titelmatch mot norrmannen Steffen Tangstad där ”Lillen” överraskande vann. Samma år skulle han försvara EM-titeln, nu mot engelsmannen Frank Bruno, han knockade ”Lillen” i fjärde ronden. 1990 gick ”Lillen” sin avskedsmatch och fortsatte sedan som snickare. Han avled 2010.
I dag heter våra två stora namn, Otto Wallin och Badou Jack, men båda har slagit sig ner i USA.
På damsidan är framgångarna av yngre märke. Bettan Andersson, Åsa Sandell, Mikaela Laurén, Frida Wallberg och Klara Svensson är dock några som noterat fina resultat genom åren.
Lite kuriosa: Efter en koll i en boxningskalender hittade jag två oväntade namn. Jan Sparring och Owe Thörnqvist har båda varit duktiga amatörboxare i tonåren innan de satsade på sångkarriären. Jan avled 1992 medan Owe är still going strong, medverkade så sent som 2017 i Melodifestivalen.