Petter Speet tillhörde den grupp tyska invandrare som grundade textilindustrin i Norrköping. Han och andra vantmakare hade rekryterats till Sverige i början av 1600-talet. Vantmakarna tillverkade kläde – ett filtat ylletyg som bland annat används till uniformer.
Petter Speet föddes troligen i Lübeck och flyttade till Norrköping på 1620-talet. Eventuellt följde han med på en av Louis De Geers tidiga resor till Sverige.
Han arbetade till en början som en av flera mästare vid Holmens bruks vantmakeri. När Louis De Geer avvecklade tillverkningen i början av 1630-talet drevs det vidare av Speet och två andra vantmakare. Den 7 juli 1637 upptogs Petter Speet som borgare i Norrköping.
Men Speet ville bli sin egen och köpte den öde Dragskvarnen. Den 10 mars 1642 fick han kungligt privilegium att bedriva vantmakeri och grunden till Dragsfabriken var lagd. Namnet Drags syftar på att man därifrån var tvungen att dra båtar förbi forsarna i Strömmen.
Vid mitten av 1600-talet dominerade Petter Speet klädestillverkningen i Norrköping. Sedan hans första hustru Elin avlidit 1645 gifte han in sig i en av de ledande handelssläkterna i staden. Hustrun Malin Larsdotter var dotter till borgmästaren Lars Henriksson, och hennes farfar hade också varit borgmästare och en av stadens mest inflytelserika och förmögna personer.
Vid riksdagen 1659–1660 var Petter Speet en av Norrköpings representanter. Han dog 1665 och begravdes den 3 september i Sankt Olai kyrka.
Petter Speets efterträdare i både vantmakeri och äktenskap blev en annan lübeckare. Efter fyra år som änka gifte Malin Larsdotter om sig med tullförvaltaren Abel Becker, som tog över ledningen för Drags Yllefabriker. Under Beckers ledning gick Drags under 1670-talets krigskonjunktur in i en glansperiod med stora klädesleveranser till den svenska armén.
Petter Speet hade två söner tillsammans med Malin: Henrik och Petter. Den äldre Henrik blev rådman och faktor i Norrköping. Petter d.y. trädde i tjänst vid vantmakeriet 1693 och övertog ledningen efter sin styvfader Abel Beckers 1698. Då han dog 1702 hade Drags vuxit till det största företaget i sitt slag i Norrköping och svarade ensamt för cirka en tredjedel av stadens årsproduktion.
Drags faktori ärvdes av en tredje Petter Speet, son till Henrik. Han adlades 1704 med namnet Ehrenspetz. Petter Ehrenspetz utökade verksamheten med en rad kvarnar, och kontrollerade i slutet av 1710-talet 40 procent av Norrköpings kvarnindustri. Därtill ägde han Norsholms säteri och Orga bruk samt arrenderade Sonstorps bruk i Hällestads socken. Han var sin generations mest förmögna Norrköpingsbo, men all hans egendom förstördes vid de ryska härjningarna 1719, och han betecknades därefter som utarmad.
Men Petter Ehrenspetz byggde åter upp sin farfars skapelse och han efterträddes som chef för Drags av svärsonen Harald Urlander. Under Urlanders ledning tog fabriken 1742 över driften av det nya kronospinnhuset på Saltängen. De lösaktiga och brottsliga kvinnorna tvingades spinna åt Drags och när det nya spinnhuset (senare Norrköpingsfängelset) byggdes 1790 placerades det av praktiska skäl i direkt anslutning till textilindustrierna.
Under 1700-talet blev Norrköping Sveriges ledande textilstad och Drags var länge det dominerande företaget. Men försäljningen av uniformstyger minskade dramatiskt i takt med att krigen blev färre och 1773 gick fabriken i konkurs. Den återstartade verksamheten gick sedan på sparlåga med bara en vävstol igång under den djupa lågkonjunkturen i slutet av 1700-talet.
Den som skulle komma att väcka liv i Drags var den välutbildade John Lenning, som köpte fabriken i 1811. År 1853 ombildades Drags till aktiebolag under Lennings ledning, och kapital tillfördes av fabrikörer och handlande. Ett nytt modernt ylleväveri i fyra våningar anlades vinkelrätt mot Strömmen. De gamla handvävstolarna byttes ut mot effektiva vävmaskiner, och 1860 hade Drags gått om bomullsföretagen och blivit stadens största industri.
Under de följande svåra nödåren gick många mindre klädesfabriker omkull, men Drags klarade sig. Företaget hade den starkaste traditionen och den lönsammaste tillverkningen. På 1890-talet var antalet anställda nästan 700.
Vid mitten av 1900-talet slog textilkrisen ut Norrköpings textilfabriker på löpande band. År 1954 lades även Drags ned och en mer än 300-årig företagsepok i Norrköping var till ända.